Om bara livet var lika snyggt och ordnat som min antika historiska textbok visade att det var. Där var det på glansigt papper, utspritt över flera uppsättningar angränsande sidor, kartor över den antika och moderna världen. Ibland fanns det tidslinjer uppifrån och ned, tillsammans med länder som användbart beskrivs och identifierades. Under deras moderna engelska namn fanns ett eller två äldre namn i mindre stiliserade manus, ofta inklusive exakta början och slutdatum. Jag minns att ett särskilt fångade mitt öga. ” The United States of America ” följt av år 1776. Men utan slutdatum angavs det och det såg ut som oavslutat för mig. Du bara måste älska dessa historiker och deras exakta datum.

Trots enskild vinstmaximering som så uppenbar individuell drivkraft i det moderna västerländska samhället, blir ändå många människor faktiskt förvånade över att de känner sig så ensamma och isolerade och att utvecklingen ser ut som den gör. De trodde på något vi att det skulle a kunnat bli annorlunda. Att hela samhällen idag är byggda på denna individuella konkurrerande materiella strävan som fundament, förefaller därför egentligen närmast obegripligt. Hur dum kan människan bli? Obegränsat tydligen...

Och det ledande politiska ansvarstagandet förefaller därför bara få ett allt skarpare sken av löje omkring sig. Ett enskilt vinstmaximeringslöje i den Djupa Statens regi. Alltfler saker bara förefaller medan allt färre saker verkligen är, alltså återigen när den förändrade informationsrörligheten bringar ljus åt verkligheten. Att alltfler betingelser visar sig vara förespeglingar och bedrägerier utan verkligt syfte, det blir bara alltmer uppenbart för envar att se. Detta alltså även alltså till djupen av oss själva och vad som döljer sig om oss själva i våra tankar, information är nämligen vad som förmedlas i vår hjärna genom transmittersubstanser, även om det gäller enskild nyttomaximering sprungen ur ett egomaniskt yttre bekräftelsebehov.

De allra flesta människor tror därför hellre på vad de vill tro. De är rädda för att ifrågasätta sig själva. Fakta och bevis har nu mycket lite att göra med detta. Folk tror på vad som tjänar deras förhoppningar och egenintressen bäst, som de alltså uppfattar som sina intressen (vilket oftast alltså är fundamentalt felaktigt när de väl upptäcker att ensamhet är lite si så där) och vad som därför validerar deras känslomässiga engagemang - att få bli ensam kvar med alla jordens materiella tillgångar - vilken bekräftelse... Många har fortfarande inte förstått att konkurrens är och förblir eliminering och att beteendet blir tankemässigt genomsyrande - betingande. Alla kan egentligen se det på tusen mils håll, men likafullt så fortgår det eftersom människor är så osäkra i och på sig själva.

Ett fåtal människor kan tänka och uttrycka sig självständigt, men deras röster är oftast - fortfarande - nära nog drunknande i det ännu pågående mediala dånet. Men visst, det har förändrats och det rullar nu allt snabbare dit som det lutar.

Svenska institutioner är nu så korrupta att inget som helst naturligt ledarskap kan stiga från de politiska partierna, media, företag eller universitet. Vi är på en mångfacetterad kurs mot förstörelse av samhället som vi känner till detta.Lika bra det, eftersom vi måste göra om detta nära nog totalt. Ledarskapet måste därför springa ur icke-traditionella källor, som alltså inte har lett oss till var vi nu är. Kanske de som kan tänka mer självständigt kan producera det nödvändiga ledarskapet? Det återstår att se.

Ekonomer, politiker och de finansiella medierna har åtagit sig att bibehålla status quo. Det finns inget självständigt tänkande alls i detta. Det är rent systembevarande. Rösterna för att bibehålla denna rådande matrix som vi lever i, är långt fler och mer högljudda än min och andra röster som strävar efter att bryta människor fria från det falskt programmerade medvetande som förblindar dem från att se sin egen del av verkligheten - att bli medvetet medvetna, att öka sin metakognition. Den ”fria marknadens” ekonomer låtsas att de finansiella marknaderna är effektiva, inte behöver regleras och dessutom kan försörja hela planeten. De finansiella marknaderna är manipulerade för att tjäna allt smalare privata intressen på bekostnad av alla andra.

Stora delar av, i vart fall, västvärlden kommer snart att vakna upp till det faktum att alla är panka och inte kan samla ihop någonting alls från denna konkurs, eftersom alla är skyldiga obegränsade mängder av obestånd - skuld.

En mycket, eller naturligtvis inte alls, underlig lucka i vår civilisation ur detta perspektiv av tid, är bristen på monetära kunskaper. I ett "välutbildat" system som stoltserar med så kallade grundläggande kapitalistiska värderingar, så borde väl ändå rimligtvis kunskap om vad pengar är, vara själva den intellektuella kunskapsmässiga kvintessensen? Men icke! Sverige till exempel lever och andas pengar: Pengar ”gör till och med så att jorden snurrar”, men ändå mystiskt nog, så förstår nästan ingen i Sverige vad detta det mest allra grundläggande och viktiga faktumet i våra liv. Vad är pengar? Var kommer de ifrån? De äldre generationerna sade att pengar inte växer på träd, det var naturligtvis inte sant – pengar var i alla fall papper på den tiden. Pengar är idag som bekant mindre än papperet, det är idag fråga om elektroniska pengar – det är bara siffror i datorer som har och människors förtroende - enskilda illusioner.

Varför denna okunnighet? Det verkar ju inte precis orimligt att skylla på att utbildningssystemet utgör den avsiktligt felande länken i ämnet. Institutioner för utbildning över hela världen är mer eller mindre designade av stora privata donatorer som Wallenberg, Rockefeller och Carnegie. Storkapitalets elit vill ha ett medborgarsamhälle med människor som är dåligt informerade om många saker, då speciellt om pengars skapande och kopplingen till deras utnyttjande och manipulation. Människor skall tänka på vad pengar gör, makten vill inte att människor skall fundera på vad pengar är.

Medborgarna hålls mer kompatibla tack vare sin egen okunnighet och de blir långt mindre villiga att ifrågasätta systemet med storkapitalets närvaro på plats, eller storkapitalets olika förmåner. framför allt kan de hållas isolerade från varandra genom att de hålls konkurrerande som individer i förhållande till varandra. Detta skapar ett samhälle av konkurrerande arbetare, det skapar inte ett samhälle med innovativa företagsamma fritt tänkande människor som verkar i synkronicitet och är emotionellt autentiskt strävande. Vi har ett system med ohämmad skapelse av räntebelastade skuldpengar, en befolkning närmast totalt okunnig om pengars inneboende mekanik och en medvetet skapad slöja av de funktioner som faktiskt styr systemet.

De djupare konsekvenserna av dessa fakta är skrämmande när de blir helt klarlagda och historien bekräftar detta många gånger om. Rom uppnådde medborgares efterlevnad genom ett system med offentligt bröd och extravaganta skådespel, som bestod av slakt av icke önskvärda. Köpta politiker köper lojalitet eller verkställer lydnad. Det nuvarande systemet är nu utom all kontroll. Den reala ekonomin håller på att förstöras av den betydligt större spekulativa ekonomin. Kortsiktiga lösningar gör bara de långsiktiga problemen värre.

Men den här gången är alltså problemen mycket större än de tidigare har varit, nu är det enskilt kontrollerade kreditsystemets metacykel slut och det hela förvärras av den ökande knappheten på riktiga resurser för att möta tillväxtkraven från det finansiella systemet. Planeten är resursmässigt pank i förhållande till det kreditbaserade systemets skuldmassa och då särskilt med avseende på tillgångarnas fördelning. Tillväxtkraven är som högst. Väggen är rakt framför oss och vi flyger mot den med full fart. Systemet kan inte på något sätt ta sig igenom den, men dårarna ignorerar dessa problem på egen risk. I sådana situationer, har stora ”rikedomar” haft en historisk tendens, för att inte säga mycket stark benägenhet, att försvinna. Det beror på att denna rikedom av skuldbaserad digital konfetti till uteslutande del utgörs av en illusion.

Numera syns som bekant allvarliga problem, även kriser, poppa upp allt oftare. Rädsla och misstänksamhet regerar. Klasskrigarna höjer återgiven sina fula huvuden, "allt är invandrarnas fel". Trummorna för krig slår allt starkare för varje dag, inte minst mot det oljerika Mellanöstern och framför allt Iran, för att förebygga eller avleda uppmärksamheten från en finansiell kollaps av petrodollarhegemonin.

Bisarra politiska frågor uppstår, såsom alltså ifrågasättandet av migration och medborgarskap. Samtidigt genomför den verkställande makten krig och avlyssning utan godkännande och fortsätter att belasta nationen med ökande skuldsättning. Världen blir alltmer skeptisk till amerikanska goda avsikter och kanske mer oroade för sitt eget politiska ledarskap, sin förmåga att genomdriva sin egen demokratiska vilja, vilket leder till en allt mer öppen fientlighet mot USA och Israel. Ingen litar på någon längre. Mitt i dessa situationer, verkar idén om världsekonomins utbrott i lågor inte bara mer och mer möjlig. För de mer uppmärksamma, så händer det redan.

Vi har blivit fega, ovilliga att åta oss den svåra vägen att avsätta till och med ett minimum av dagens självtillfredsställelse för att försäkra våra barnbarn ett fungerande samhälle att leva och blomstra i morgon. Detta är den ultimata själviskheten, förvärrad av det faktum att vi självrättvisar och förklarar att vi har kapats av våra ledare. Det sorgliga faktumet är att våra ledare gör exakt vad vi vill att de ska göra, för att fortsätta att försvara lögnen medan de berättar att det är sanningen.