Georges Siegmund Warburg och Lucie uppfostrade en ung Siegmund Warburg på en gård (Uhenfels Castle) i Swabia i Sydvästra Tyskland långt borta ifrån familjens huvudfilial i Hamburg. Siegmund hade en uppriktig och djup tillgivenhet för sin mor som lärde honom att ha ett kritiskt men samtidigt nyfiket sinne. År 1934 flyttade Siegmund till England där han strax efter kriget grundade S. G. Warburg & Co. 1946 med Henry Grunfeld.

Under perioden omedelbart före andra världskriget arbetade han under skydd för Z-organisationen, en mycket hemlig förgrening av MI6 / SIS, och rapporterade imponerande från Schweiz om sina regelbundna möten med Hjalmar Schacht, då som sagt var Nazitysklands ordförande för Tyska Reichsbank där han satt i styrelsen tillsammans med Max Warburg och därmed utgjorde den “mäktigaste” tyska bankiren i vart fall officiellt - mer om Z-organisationen nedan.

I Storbritannien ansågs Siegmund utgöra "uppstarten" av etablissemanget kring City of London efter kriget, och hans mest kända prestation var etableringen av EuroBond-marknaden. Han trodde fast att finansiell integration av Europa var ett väsentligt och naturligt steg i utvecklingen av den europeiska ekonomin, och han var en ständig anhängare av europeisk integration såsom engagerad i organisationer som var dedikerade till detta mål, som Action Committee for a United States of Europe, United Kingdom Council of the European Movement, European Foundation och Bilderberg-gruppen. Om nu någon fortfarande undrar vilka intressen som stod bakom CIA-projektet EU.

Företaget som han skapade med Grunfeld, SG Warburg & Co., var en stor brittisk investeringsbank, och Siegmund var bankens verkställande direktör fram till 1970-talet - när han officiellt gick i pension och bosatte sig i Schweiz, behöll han en personlig sekreterare för att utarbeta korrespondens och hjälpa till med företagets verksamhet. Kontrollen av företaget S.G. Warburg och Co. behölls genom ett familjekontrollerat holdingbolag med namnet 'Mercury Securities', där aktier tilldelades S.G. Warburg & Co.-partners samt hans svenska fru och barn. Företaget S.G. Warburg & Co. förvärvades av UBS AG och skapade UBS Warburg, som sedan efter en sammanslagning, blev UBS AG.

Han satt dessutom samtidigt som partner i den amerikanska investeringsbanken Kuhn, Loeb från 1953 till 1964 genom ett holdingbolag för att undvika restriktionerna i Glass–Steagall Act, som lustigt nog infördes av en viss president vid namn Franklin Delano Roosevelt med en finansiell rådgivare vid namn James Warburg. Siegmund dog i London 1982.

Z-organisationen

Siegmund jobbade under kriget i Z-organisationen “under” en Generallöjtnant vid namn Sir Claude Edward Marjoribanks Dansey, (10 september 1876 - 11 juni 1947) - även känd som “överste Z”, “Haywood”, “farbror Claude” och kodnamnet “Z” - som var biträdande chef för den hemliga underrättelsetjänsten känd som ACSS, från den brittiska underrättelsebyrån som allmänt kallades MI6, och en medlem av London Controlling Section. Han började sin karriär inom underrättelsetjänstkollektivet 1900 och förblev aktiv fram till sin död.

Dansey föddes 1876 på 14 Cromwell Place i en dysfunktionell familj med nio barn, deras mamma Eleanor Dansey, dotter till Robert Baron Gifford, som troligen var alkoholist. Syskonen utsattes för militär disciplin i händerna på sin soldatfader (Edward Mashiter Dansey), med straff som inkluderade misshandel även för mindre förseelser. Vid 17 års ålder blev han sexuellt involverad med Robert Baldwin Ross, Lord Alfred Douglas samt Oscar Wilde och undvek knappt exponering och därmed fängelse. Utbildad vid Wellington College gick han med i den brittiska armén vid 20 års ålder och tjänade i norra Borneo och senare i Sydafrika under andra boerkriget, eftersom hans far inte skulle ha tillåtit honom någon annan karriär.

Den 13 juni 1898 gick han med i milisen som fänrik i den 5: e och 6: e bataljonen Lancashire Fusiliers, och blev upphöjd till löjtnant den 9 november. Den 16 augusti 1899 utstationerades han för tjänst hos det brittiska norra Borneo Company - gamla vanliga kolonialväldesfasoner således. Han förflyttades till de reguljära förbanden när han utsågs till fänrik av den andra bataljonen den 24 februari 1900 följt av befordran till löjtnant den 15 augusti 1900. Den 1 mars 1902 utstationerades han igen, denna gång som stabslöjtnant för underrättelsetjänsten i Sydafrika, och sedan den 24 juni utnämndes han till brigadgeneral och beordrade Harrismith District, Charles James Blomfield. Den 4 november 1904 ställdes han ut för "särskild extra regimental anställning" och den 24 oktober 1906 avgick han från sin kommission. Den 10 april 1907 befordrades han till kapten i officers reserven.

Han rekryterades därefter av MI5 och ansvarade för övervakningen av civila resenärer under första världskriget. Han var "oavsiktligt" ansvarig för att tillåta Leon Trotsky att återvända till Ryssland 1917 inför den ryska revolutionen. Senare gick han med M05 (föregångare till MI6). Hans talanger utvecklades där; "Vid åtminstone två tillfällen kunde hans dubbelagenter utvecklade inom den irländska nationalistiska rörelsen varna brittisk underrättelse om planer att spränga Buckingham Palace." Många av hans källor inkluderade amerikanska industrialister, som så småningom skulle utgöra den större delen av hans omfattande kontaktlista. Han arbetade i Schweiz och på Balkan fram till 1919. Efter kriget började han arbeta, även om han förblev en deltidsagent. Men efter att ha förlorat sina pengar på Wall Street 1929 arbetade Dansey åter igen som heltidsagent för MI6 i Italien, där han höll koll på Mussolinis växande fascistiska rörelse, men var inte imponerad av sin underrättelsetjänst som han ansåg var inkompetent.

Som chef för kontoret i Rom och noterade Dansey flera stora svagheter inom MI6:

- Den Pensionerade admiral Hugh Sinclair, byråns chef, var enligt Dansey "en paranoid halvgalning som föredrog att kommunicera med sitt folk uteslutande via meddelanden som lämnades i en låst låda - till vilken bara hans lika halvgalna syster hade kombinationen”. - Eller också visste denna admiral mycket väl vilka som kontrollerade telekominfrastrukturen redan då, vilket i sig väcker berättigade frågor om vilka intressen som Dansey tog direktiv ifrån? Kanske de industrialister som utgjorde den större delen av det underrättelsenätverk han byggt upp under första världskriget kan ha haft med den saken att göra?

- MI6 saknade helt information om vad som utspelade sig i Europa, och som var på väg att bryta ut i andra världskriget. - Hur Dansey visste detta bättre än andra inom underrättelsetjänstkollektivet, är ju en fråga som gör sig påmind? Kanske de industrialister som utgjorde den större delen av det underrättelsenätverk Dansey byggt upp under WW1 kan ha haft med den saken att göra?

- Budgeten för underrättelsetjänsten hade skurits ner i till ett minimum, så byrån drog sina led från pensionerad militärpersonal med pensioner som drog lite eller ingen lön, vilket garanterade inkompetens och brist på motivation. - Nästan som om det vore planerat på detta vis? Kanske de industrialister som utgjorde den större delen av det underrättelsenätverk Dansey byggt upp under WW1 kan ha haft med den saken att göra?

- Till och med taxichaufförerna visste att chefen för MI6-operationer i en viss stad alltid var passkontrollchef, som var Danseys diplomatiska täckning som SIS-officer på den brittiska ambassaden. "MI6 hade använt denna tjänst som täckmantel i flera år." Som ett resultat hade denna för länge sedan äventyrats och ingen gjorde något åt ​​det. - Kanske de industrialister som utgjorde den större delen av det underrättelsenätverk Dansey byggt upp under WW1 kan ha haft med den saken att göra?

Med detta i åtanke förlitade sig hur som helst Dansey starkt på sina brittiska och amerikanska affärskontakter - tänka sig. Dansey ansåg att affärsmän var mer effektiva på underrättelseinsamling än dagens MI6-tjänstemän, eftersom de förstnämnda var mer fokuserade på den ekonomiska kärnkraften, ignorerade små fördomar och den förtjänstsökande personal som plågade underrättelsetjänsterna vid den tiden, och som reste på egen bekostnad med förbindelser över hela världen.

I slutändan var Dansey övertygad om att det han bevittnade var en katastrof som väntade på att hända varför han skapade en parallell MI6-struktur, ett dolt skuggnätverk som kunde ta över när det oundvikliga hände. År 1936 hade Dansey's Z Organization över 200 chefer, varav de flesta var motiverade för spänningens skull. De fick inte ta extrema risker, skriva ner något, ta bilder eller bära spionutrustning. Alexander Korda använde sitt företag, London Films, som en ursäkt för att besöka känsliga områden medan han "sökte efter filmplatser". Affärsmän och journalister använde sina egna referenser som omslag.

Samtidigt befordrades Dansey till chef för den dolda underrättelsetjänsten från sitt huvudkontor i London, och efter att det andra världskriget bröt ut kom den underrättelsekatastrof som Dansey förutspått skulle inträffa.

Haag var den viktigaste informationsinhämtningplatsen för MI6-operationer vid den tiden, som samlade in information från hela Europa och skickade den till London. Emellertid leddes stationen i Haag av två pensionerade militärtjänstemän, vid namn Sigismund Payne Best och major Richard Stevens, som hade liten underrättelseerfarenhet. Deras operation hade infiltrerats av en holländsk rekryterare, som var en dubbelagent för den tyska underrättelsetjänsten SS och kände identiteten hos alla agenter och underrättelsetillgångar. Alternativt föreslogs det av Peter Wright i Spycatcher att Dick Ellis låg bakom, som han hävdade ha medgett att ha spionerat för nazisterna, och skulle ha haft den information som behövdes för att förråda Best och Stevens.

När SS-officeren Walter Schellenberg hur som helst poserade som en dissident tysk militärofficer nappade sedermera Best och Stevens på betet och fångades under Venlo-incidenten i september 1939, vilket implicit innebar att hela MI6 i Nederländerna hade komprometterats med dess omedelbara likvidering som konsekvens. Incidenten i sig ledde an till att Tyskland förklarade Nederländerna krig vilket resulterade i dess ockupation några månader senare.

Omedelbart därefter startade Dansey sin Z-organisation och “räddade” därmed MI6, vilket implicit nu innebar att privata vinstmaximeringsintressen stod som den primära kraften bakom den brittiska underrättelseverksamheten, varför vi påminner oss om att det var Eric Warburg som medlade mellan Brittiska och Amerikanska underrättelsetjänster under andra världskriget. Inom veckor tillhandahöll hans Z-organisation mer trovärdig information än den gamla strukturen - förtroendehöjande de lux med andra ord. Allt detta medförde att man fick stor respekt för honom, även om han endast befordrades till ställföreträdare för byråns nya chef, Stewart Menzies, eftersom Dansey var hätsk, otålig, hämdlysten såsom hatade alla med en universitetsgrad, vilket gjorde att alla på sikt föraktade honom.

När den nazistiska nederlaget blev oundvikligt verkade Danseys användbarhet vara passerad och 1944 tilldelades han en meningslös tjänst utan mycket att göra och pressade honom till att avgå, han gick utan ett tackord eller någon pension. Dansey dog ​​i juni 1947 till följd av hjärtsjukdom.