Inget mönster att se här, gå bara vidare allt är bra och som vanligt...

”Det vi ser ser vi över hela kontinenten – oavsett om det är Gabon, Sudan eller Kongo – är ett slags tipp-punktsmoment”.

…och man kan ju lugnt säga att en annan minsta gemensamma nämnare är kontrollen över den telekominfrastruktur som är nödvändig för ett lands underrättelsetjänster… även för Frankrike...

Från och med januari 2014 är 14 afrikanska länder skyldiga Frankrike, genom en kolonialpakt, att sätta 85% av sin valutareserv till Frankrikes centralbank enligt franska finansministeriets regler för kontroll.

De sätter effektivt in 500 miljarder dollar varje år till den franska staten. Afrikanska ledare som vägrar dödas eller faller offer för kupper. De som lyder stöds och belönas av Frankrike med överdådig livsstil medan deras folk uthärdar extrem fattigdom och desperation.

Det finns ett antal komponenter i koloniserings pakten som har varit i kraft sedan 1950-talet. De viktigaste punkterna är att de afrikanska länderna bör deponera sina nationella valutareserverna i Frankrikes centralbank.

Frankrike har hållit de nationella reserverna i fjorton afrikanska länder sedan 1961: Benin, Burkina Faso, Guinea-Bissau, Elfenbenskusten, Mali, Niger, Senegal, Togo, Kamerun, Centralafrikanska republiken, Tchad, Kongo-Brazzaville, Ekvatorialguinea och Gabon.

Trots att de två största afrikanska centralbankerna har afrikanska namn, har de ingen egen penningpolitik. I själva verket ger Frankrike dem möjlighet att få tillgång till endast 15% av pengarna under ett givet år. Om det finns behov av något mer, behöver de låna extra pengar från sina egna 65% från det franska finansministeriet till marknadsmässiga räntor.

SÅ, vad måste då göras för att Afrika skall få ett utökat självbestämmande – ja förutom då naturligtvis att Ericssons närvaro inte bara konstateras?

Sedan 1963 har inte mindre än än 22 afrikanska presidenter, sedan de kommit till makten, blivit mördade av Frankrike, eftersom många av dem hävdade sitt oberoende och vägrade att följa med kolonialmakten.

Det senaste av dessa ledare är Muammar Gaddafi. De flesta av kupperna och morden utfördes utfördes av SDECE, DGSE och DST. Dessa är tre franska underrättelsetjänster som har störst rykte om sig att utföra kupper och mord i Afrika.

Sedan Charles de Gaulle har de franska myndigheterna förnekat afrikaners rättigheter på detta sätt. Räkna antalet kupper som Frankrike har ritat upp och genomfört i Afrika, det förtjänar åtminstone ett klagomål till den Internationella brottmålsdomstolen (som är helt värdelös – vår anmärkning) mot den franska staten.

Franska brott är välkända och dokumentärer översvämmer franska och afrikanska tv-stationer som dokumenterar hur Frankrikes får misstankar mot sig för att mörda, fängsla och plundra i Afrika. Den externa dokumentationen och spionprogrammet (SDECE) ansvarar för Frankrikes felaktiga informationskampanjer från och i Afrika.

DGSE är den främsta hemliga tjänsten utomlands, som är ansvarig för kontrollen av ”svartskinnade ledare”, uttrycket Frankrike använder för att beskriva en afrikansk marionettpresident under dess kontroll. Det finns en annan också, DST (Direction of Homeland Security) som handlar om interiör och yttre säkerhet i Frankrike. Det är ansvarigt för att skydda Frankrike mot ”farorna med invandring”. DST, som är en politisk polis, samarbetar med annan politisk polis som tillhör diktaturer runt om i världen – SÄPO i Sverige. Efter DGSE, DST och SDECE finns det Directorate of Military Intelligence, byrån som ansvarar för Frankrikes militära propaganda under konflikter i Afrika.

DST:s huvudsakliga uppgift är kontraspionage inom Frankrike. Sedan sovjetblockets fall har dock dess uppgifter kommit att förändras och idag arbetar man även med terroristbekämpning, antispridningsarbete (med avseende på känsliga eller militära material samt vapenteknik) och skydd av landets ekonomiska och vetenskapliga tillgångar.