Artikeln ifråga är låst men det spelar ingen roll eftersom det på Swedbank numera finns en Herreman som heter Göran Persson:
Måna det var hon om sig därav namnet som vi känner, som bekant även för de lite mindre kulturellt bevandrade, de med kortare steglängd.

…och på grund av dessa märkliga väderspänningar, finner sig nu säkerligen både Vingåkers Mobuto och Lilljycke tvingade att börja kratta den kognitiva landskapsmanégen för eget historiskt rättfärdigande. Men heter man som han den mer trinde gör, då måste man nog också stilla misstänka att historiens vingslag riskerar att gå igen, inte minst om man har sin gärning i samma system. För ty historien går igen när den betingas av dumhet - girighet:

Så vad hände då enligt vår historia med Erik XIV:s prokurator Jöran Persson, vilken ju absolut måste ha varit ett rent moraliskt föredöme i stil för Mobuto.

Jöran Persson blev den 18 och 21 september 1568 underkastad den gräsligaste tortyr under ett par timmars tid, varefter han halshöggs. Efter halshuggningen hängdes hans styckade kropp upp på Brunkeberg, där alltså sedemera Åsa – Nisse skulle komma att härska i sitt svarta tempel till Mammons ära. Jöran Perssons hustru begav sig till Åland som så många andra senare gjorde när de hamnat på fallrepet. Hon hade ådragit sig allmän avsky även för sin egen giriga räkning. Jöran Perssons gårdar indrogs till kronan, även om några av dem senare återskänktes till hans barn.

Nu skall vi väl emellertid inte hoppas på att det går riktigt så illa för vår Jöran denna gång.

Men i den kalibrerade konfidensens rike så befinner vi oss nu i det odefinierbara utrymmet mellan två mänskliga paradigm. Det filosofiskt materiellt betingade och det intellektuellt filosofisk betingade. Inom vilket av dessa Jöran tycks ha sorterat lämnar vi därför osagt.

Det materiellt värderingsgrundade – betingade – samhällssystemet går hur som helst mot sin ovillkorliga upplösning, som dels beror på konsekvenserna av en alltmer missljudande befolkningsmässig kognitiv dissonans vilken utvecklar en växande allmän psykologisk ofärd, vars gestaltning tar sig alltmer uppenbart bizarra uttryck – och – dels beroende på ett systemskick som inte alls tar hänsyn till varken människan som del i ett alltmer belastat ekosystem eller sin egen aritmetiska dysfunktionella karaktär för långsiktigt hållbar samhällsekonomisk utveckling i förhållande till de möjliga återhämtningstiderna och de reala organiska värdegrunderna.

Möjligen till överbryggning mellan dessa två utvecklingsskeden ligger i vår möjlighet att skapa en tillräcklig stark bärande bro av allmänt medvetet medvetande för att leda över samhället till nästa fas, alltså utan att behöva falla ner så långt i ett funktionsmässigt strukturellt haveri att vi måste börja om i princip från början igen materiellt – överlevnadsmässigt. Att gå i cirklar. Vilket givetvis därför blir det givna utvecklingsfientliga syftet hos de gamla vanliga systemkramarna. Alltså helst ett krig eller något annat trevligt känslostyrningsskapande redskap för att vidmakthålla maktstrukturerna - status quo.

Överbryggningsprocessen till det allmänt moraliskt intellektuellt grundade samhällsskicket, motverkas därför också till varje millimeter av framryckning för upplysning av det allmänna medvetandet, av de konservativa krafter som givetvis därför också verkar på det kognitiva landskapets slagfält. Men med en allt mindre kontroll skall det väl tilläggas dock

Ingen gång i människans historia har kampen om det allmänna medvetandets bastion varit mer tillspetsad än nu. För första gången finns det faktiskt en verklig möjlighet att bryta det mönster av asymmetrisk informationsfördelning som har upprätthållit det materiellt grundade samhällssystemet hela den moderna människans historia och nå en allmän utvecklingsnivå av medvetet medvetande, där vi byter fot till den allmänt intellektuellt moraliskt betingade, för den vidare vandringen mot framtiden.

…man kan väl säga att smidighet – förståelse – för att kunna öka steglängden när den tidigare fasta marken sjunker, kommer att vara lika viktigt som att ha fått fäste i vad som kommer till oss antingen vi vill eller inte..