Ja det kan ju vara en bra idé, men då skall ju i så fall alla handlingar som finns vara med i bedömningen och vi har lite svårt att föreställa oss att de efterlevande till regissörerna bakom det kalla kriget är så särskilt begeistrade av den tanken...allra minst de svenska.

Men vi börjar med en individ som inte var med i matchen fullt ut och som därför kom att utnyttjas som en historiens gossen ruda.

George Frost Kennan (16 februari 1904 - 17 mars 2005) var en amerikansk diplomat och historiker. Han var bäst känd som förespråkare för en inneslutningspolitik för sovjetisk expansion under det kalla kriget.

Han var också en av gruppen utrikespolitiska äldste, kända som " The Wise Men ".

Under det sena 1940-talet inspirerade hans skrifter Truman-doktrinen och den amerikanska utrikespolitiken att "innehålla" Sovjetunionen . Hans " Långa Telegram " från Moskva under 1946 och den efterföljande artikeln från 1947 The Sources of Soviet Conduct argumenterade att den sovjetiska regimen i sig var expansionistisk och att dess inflytande måste "inneslutas" gällande områden av avgörande strategisk betydelse för USA. Dessa texter motiverade Trumanadministrationens nya anti-sovjetiska politik. Kennan spelade en viktig roll i utvecklingen av definitiva kalla krigsprogram och institutioner, särskilt Marshallplanen.

Att Stalin ville ha en buffertzon bestående av Neutrala stater som sträckte sig över Centraleuropa, var häpnadsväckande nog ingenting som George F. Kennan till en början var road av...så när hans idéer väl var på plats och han förstod vad han hade ställt till med på uppdrag av någon, ja då var det för sent.

Men vi backar bandet till 1938. I september 1938 hade Kennan omfördelats till ett jobb vid den amerikanska legationen i Prag. Efter ockupationen av Tjeckoslovakien av Nazi-Tyskland i början av andra världskriget tilldelades Kennan Berlin. Där godkände han USA: s Lend-Lease- politik, men varnade för att visa någon uppfattning om amerikanskt stöd för sovjeterna, som han ansåg vara en olämplig allierad. Han var internerad i Tyskland i sex månader efter att Tyskland, följt av de andra axelstaterna , förklarade krig mot USA i december 1941.

I september 1942 tilldelades Kennan som rådgivare i Lissabon, Portugal , där han på ett brådskande sätt utförde ett jobb som administrerade underrättelser och basoperationer. Tänka sig.... I januari 1944 skickades han till London, där han tjänstgjorde som rådgivare för den amerikanska delegationen till European Advisory Commission, som arbetade för att förbereda allierad politik i Europa, hmmmmm. Där blev Kennan ännu mer besviken över utrikesdepartementet, som han trodde ignorerade hans kvalifikationer som utbildad specialist. Inom några månader från början av jobbet utsågs han emellertid till vice chef för beskickningen i Moskva på begäran av, ni kan inte ana... W. Averell Harriman ambassadören i Sovjetunionen - alltså han med morsan bakom Harrimans Eugenics Congress i New York i augusti 1932.

I Moskva kände Kennan - enlig vad som sägs - igen att hans åsikter ignorerades av Harry S. Truman och beslutsfattare i Washington. Kennan försökte upprepade gånger att övertyga beslutsfattare att överge planer för samarbete med den sovjetiska regeringen till förmån för en inflytelsesfär i Europa för att minska sovjeternas makt där. Kennan trodde att en federation - typ EU - behövde inrättas i Västeuropa för att motverka sovjetiskt inflytande i regionen och tävla mot den sovjetiska etableringen i Östeuropa.

Kennan fungerade som biträdande chef för beskickningen i Moskva fram till april 1946. I slutet av denna period begärde finansdepartementet att utrikesdepartementet förklarade det senaste sovjetiska beteendet, till exempel dess misslyckande - vaaad kan det ha berott på? - att stödja Internationella valutafonden och Världsbanken. Kennan svarade den 22 februari 1946 genom att skicka ett långt telegram på 5 500 ord (ibland citerat som mer än 8000 ord) från Moskva till statssekreteraren James Byrnes som beskrev en ny strategi för diplomatiska förbindelser med Sovjetunionen. Längst ner i Kremls "neurotiska syn på världsfrågor" ligger den traditionella och instinktiva ryska känslan av osäkerhet. Efter den ryska revolutionen blandades denna känsla av osäkerhet - enligt Kennan - med kommunistisk ideologi och "orientalisk hemlighet och konspiration".

Sovjetens internationella beteende berodde främst på de inre nödvändigheterna av Joseph Stalins regim; enligt Kennan behövde Stalin en fientlig värld för att legitimera hans autokratiska styre. Stalin använde således marxismen-leninismen som en "rättfärdigande för Sovjetunionens instinktiva rädsla för omvärlden, för diktaturen utan vilken de inte visste hur de skulle regera, för grymheter som de inte vågade att tillföra, för offer de kände sig bundna till kräva ... Idag kan de inte avstå från det. Det är fikonbladet för deras moraliska och intellektuella respektbarhet.

Lösningen var att stärka västerländska institutioner för att göra dem oöverkomliga för den sovjetiska utmaningen medan de väntade på den mjuka sovjetregimen.

Kennans nya inneslutningspolitik, i orden i hans senare 'X' -artikel, var att sovjetiskt tryck måste "inneslutas av den våldsamma och vaksamma tillämpningen av motkraft vid en serie ständigt skiftande geografiska och politiska punkter".

Denna sändning gav Kennan "uppmärksamhet" av marinministern James Forrestal , en viktig förespråkare för en konfrontationspolitik med avseende på sovjeterna, USA: s före detta krigsförbunds allierade. Forrestal hjälpte till att föra Kennan tillbaka till Washington, där han tjänstgjorde som den första suppleanten för utrikesfrågor vid National War College och det påverkade sedan starkt hans beslut att publicera "X" -artikeln som beskrev den strategiska policyn bakom att innesluta Sovjetunionen.

Kennan hävdade nämligen av en eller annan anledning att Stalin inte ville (och dessutom inte kunde) moderera den "antagna" sovjetiska beslutsamheten för att störta västerländska regeringar - ja ni ser ju..på tal om den Djupa Statens infiltration. Således, det viktigaste inslaget i all USA: s politik gentemot Sovjet måste vara en långsiktig, tålmodig men fast och vaksam inneslutning av ryska expansiva tendenser ... Sovjetiskt tryck mot de fria institutionerna i västvärlden är något som kan innehålla förträngning och vaksam tillämpning av motkraft vid en serie ständigt skiftande geografiska och politiska punkter, motsvarande förändringarna och manövrarna i den sovjetiska politiken, men som inte kan charmas eller pratas bort från sin existens.

Hans nya inneslutningspolitik förklarade att sovjetiskt tryck måste "inneslutas av den förmånliga och vaksamma tillämpningen av motstyrka vid en serie ständigt skiftande geografiska och politiska punkter". Målet med hans politik var att dra tillbaka alla de amerikanska styrkorna från Europa - vilket inte alla naturligtvis var lika roade av. "Uppnådd uppgörelse skulle ge Kreml tillräcklig säkerhet mot upprättandet av regimer i Östeuropa som är fientliga mot Sovjetunionen och temperera graden av kontroll över det området som sovjetledarna ansåg det nödvändigt att utöva"

"Mina tankar om inneslutning" sade Kennan i en intervju från 1996 till CNN, "blev naturligtvis förvrängda av de människor som förstod sig på det och fullföljde det uteslutande som ett militärt begrepp; och jag tror att det minst så mycket som någon annan orsak ledde till [de] 40 år av en onödig, fruktansvärt dyr och desorienterad process av det kalla kriget"

Så vilka var det då de människor som Kennan menade i detta......