Sedan 2014 har regeringen bland annat återupprättat folkrätts- och nedrustningsdelegationen, tillsatt en ambassadör för kärnvapennedrustning och varit ordförande i Haag-koden mot spridning av ballistiska missiler. Vi har anslutit oss till det humanitära initiativet som uppmärksammar kärnvapens katastrofala humanitära konsekvenser. Vi är aktiva i alla kärnvapennedrustningssammanhang och arrangerade senast i juni ett framgångsrikt internationellt ministermöte om kärnvapennedrustning. Många inflytelserika länder står nu bakom detta viktiga initiativ som ska leda till handling vid nästa års konferens om icke-spridningsfördraget NPT.

Vi har varit starkt engagerade på Koreahalvön och för bevarandet av den kärntekniska överenskommelsen med Iran. Sverige blir ordförande i Internationella atomenergiorganet (IAEA) i höst.

Vi inrättar nu ett kunskapscenter om kärnvapen och ser till att svensk kompetens stärks och kommer till nytta i arbetet för att få bort kärnvapen i världen. Vi stödjer ett sekretariat för kärnvapennedrustning inom FN, som gör det lättare att följa upp åtagandena för kärnvapennedrustning.

Efter noggrant övervägande valde regeringen att inte underteckna den omdebatterade FN-konventionen mot kärnvapen. Konventionen är en viktig signal, men delar av dess innehåll är problematiskt. Vi kunde heller inte bortse från att det saknas stöd i riksdagen för att ratificera avtalet. Sverige blir observatörer till konventionen för att bidra till dess fortsatta utveckling.

Kärnvapenstaterna bär ett särskilt ansvar för att upprätta gemensamma avtal och regler för dessa fruktansvärda vapen samt för att möjliggöra nedrustning. Men vi icke-kärnvapenstater måste göra allt i vår makt för att visa att vi förväntar oss framsteg, status quo är inte ett alternativ. I det arbetet kommer Sverige fortsätta ha en viktig roll.