Enkelt uttryckt kan man säga så här att antingen så lurade Investor den svenska riksdagen och regeringen helt totalt och bottenlöst mycket hela vägen, eller så var det politiska etablissemanget inblandat! Det kan inte möjligtvis vara på något som helst annat sätt och för att uttrycka det lite milt, så saknas det inte exakt tecken på att det var det senare som gällde.......

Att inte Stalin skulle ha varit medveten om att den Djupa Staten fanns etablerat inom de egna leden kan vi ju garanterat utan vidare spisning helt bortse ifrån och om inte annat så borde väl de så utförligt beskrivna och inte i det bara lätt paranoida dragen hos honom tala sitt eget och mycket tydliga språk i den saken.

Att Ericsson hade en enorm kontroll över telekominfrastrukturen och att man "lånade ut" nätet till Tyskland för kommunikation, säger väl närmast att Tyskland inte låg exakt sömnlösa över risken för avlyssning, innebörden av det behöver väl knappast utvecklas..Svängdörrarna mellan FRA och Ericsson är idag knappast okända för någon med IQ över hattstorleken, men det hade varit klädsamt om Englund ändå hade låtit bli att ta dessa för givna som allmänt kända.

I ljuset av en knappast för Stalin okänd medverkan till den Ryska revolutionen och ett för den tyska nazistiska ledningen knappast okänt Investorägande av aktier i moderbolaget IG Farben, så blir ju därför också Englunds slutsatser i artikeln visserligen bara vad de blir och att han är medveten om den då rådande verkligheten blir det likaså.

Men ändå får nog detta skademinimeringsförsök från Englunds sida om Agrells bok, faktiskt ses som väl så upplysande - då inte minst med avseende på Englund och Agrells personliga roller i samhället - etablissemanget, givet då att man faktiskt förstår den större bildens utseende med de avgörande bolagskonstellationer, intresseinriktningar och de samarbeten som obestridligen och rent faktiskt förelåg i verkligheten.

Fysikern ifråga i texten skall nog till exempel inte uteslutas från att ha varit kvinna...; Norsk Hydro med Lickfett var vad det var och det är helt givet att om inte Investor redan hade de ryska kryptonycklarna från start, så hade de i alla fall tillgång till dessa väldigt långt före vad denna Englund/Agrellversion gör gällande som tidpunkten för "lösningen", det är dessutom faktiskt närmast lite billigt av Englund att helt underlåta att nämna den del av underrättelsetjänstverksamheten som helt självklart bedrevs mot Sovjetunionen infiltrationsmässigt - inte minst från svensk sida, men vi får väl anta att det skulle förstöra trovärdigheten i berättelsen lite väl mycket för att vara passande.

Att man hade tillgång till information om den tyska operationen Barbarossa i god tid före dess genomförande och att "de allierade" inte lyssnade på uppgifterna, är ett historiskt erkänt faktum men får nog främst ses som ett tecken på att man fortfarande inte helt hade givit upp hoppet om att Adolf Hitlers fredsinviter till England då faktiskt hade kommit av sig helt i och med att Hess hade fängslats och Hitler hade förklarat honom för i princip galen. Hur som helst så skulle Ryssland i alla händelser försvagas och det i sig var ju i alla händelser ett steg i rätt riktning.

Det gemensamma målet för den Djupa Statens mot varandra verkande delar - City och Wall Street - var fortfarande ändå att Ryssland äntligen skulle kunna exploateras på naturresurser som koloni genom den tyska insatsen, samtidigt som Investor som alltid spelade på båda sidor även i den ekvationen internt inom den Djupa Staten.

Wall Street hade dock ändå mycket bråttom i det här läget att få till en anledning - falskflaggad - att aktivt lägga sig i kriget, Pearl Harbour eftersom man inte längre litade på varken City eller Hitler.