På tal om försvarsbeslut:

Den specifika händelsen här gäller natten mellan den 13:e och 14:e oktober 1982 vid utloppet av Mysingen där två minlinjer fanns med den större ön Mälsten i mitten, total omkring 150 minor. Från den mindre ön Måsknuv fanns minlinjens ledningscentral, bemannad av åtta befäl och tjugo soldater från Kustartilleriet. Personalen uppges vara väl övad på minsystemet, däremot hade man från början inte fullgod nattutrustning.

Minlinjerna aktiveras en vecka in i jakten, som då pågår i inre vatten - Horsfjärden, då ÖB gav order om att fasta mineringar fick sättas in mot misstänkta inkräktare. Minorna sätts först i automatiskt läge där minornas magnetiska sensorer själva kunde utlösa. Enligt Chefen för Stockholms kustartilleriförsvar Dag "Klacken" Hansson gavs av misstag i hastigheten order om automatiskt läge, detta skulle inte varit avsikten. Klacken hade fått sitt epitet välförtjänt och var enligt jämbördiga kollegor inte exakt känd för att dagtinga med sin moral. Två minor detonerar passande nog relativt omgående och då "misstänker" man att något tekniskt fel kan ha orsakat detta och läget ändras till manuell efter ca två timmar.

På kvällen den 7:e samt den 11:e bedöms att ubåtar passerar över minlinjen och minor detoneras manuellt strax efter bedömd passage. Man utlöser minorna manuellt och medvetet sent, då syftet är att "tvinga" upp en ubåt, ej sänkning. Vid sprängningen den 11:e finns det mycket diskussioner huruvida en ubåt eventuellt skadades. Vi kan nog utgå ifrån att oljan som syntes hade varit i säck innan den kom i påse..

Överbefälhavaren (ÖB) beslutar den 9:e oktober att minspärrförbanden har generellt eldtillstånd dagtid vid god sikt. Stor hänsyn skall tas till att inte riskera skada civila. Man har alltså ett allmänt eldtillstånd under dag, men inte nattetid.

Den 12:e ges eldtillstånd för följande natt (12:e - 13:e) då minstationen vid Mälsten nu har så pass god mörkerförmåga med både bildförstärkare och närspaningsradar. Ingenting händer under denna natt och det normala dagliga eldtillståndet återinträder vid gryningen.

Under vatten finns både minlinjernas magnetiska sensorer samt en linje av fem hydrofoner. Till minstationen har "en mycket kvalificerad hydrofonist" tagits in, A.K. som normalt var förste hydrofonist på ubåten Sjöhästen. De vassare operatörerna (hydrofonisterna) fanns dock på Helikopterdivisionen och de vassaste fanns på Ubåtsjaktflyget - sådana som hade byggt upp systemet.

Under eftermiddagen den 13:e uppfattas ljud och indikationer som tyder på att en undervattensfarkost i mycket låg fart närmar sig Mälstenslinjen norrifrån. Sannolikt från själva Horsfjärdsområdet och via Mysingen vidare ut mot öppet hav, men som blockeras av minlinjerna vid Mälsten. De norra utloppen var också spärrade, så för ubåtar som opererat inne i Hårsfjärden är den södra passagen via Mälsten ett av få alternativ. Järnholmssund är inget alternativ tillägger vi för sakens skull här.

För natten har ÖB delegerat befälet till försvarsstabschef viceamiral Bror Steffenson neda BS . Vid 20.05 meddelas till Mälsten att eldförbud gäller för minorna. Befälhavararen, Sven Olof K, för minlinjerna vid Mälsten ringer till försvarsstabschefen - alltså inte till CKA..., Klacken - BS och begär enligt uppgift att få eldtillstånd på grund av indikationerna på att ubåtspassage är nära förestående. BS nekar till det då han anser att kustartilleriet inte har tillräckligt med uppsikt över ytan i mörkret. Chefen på Mälsten menar att de har full kontroll över området genom de bildförstärkare och annan materiel och att man testat detta tillfredsställande tidigare på kvällen. Man hade dessutom eldtillstånd hela natten innan. Dock anser andra på samma nivå som Klacken att telefonkontakten gick åt andra hållet, Dvs att BS ringde Sven Olof K....uppenbart är alltså att oavsett vilket som gäller att ingendera parten, var intresserad av att informera Klacken...

Telefonsamtalet skall ha varat i över 20 minuter där chefen på Mälsten försöker övertala B.S. om att få eldtillstånd, men denna vidhåller eldförbudet. Det skall sägas att det får anses som mindre vanligt att Överstelöjtnanter ägnar sig åt övertalningsförsök med Amiraler, även om Sven Olof sålde bilar under sin tid på Sjökrigsskolan.. Efter samtalet låter B.S. via ytterligare tre olika instanser meddela förbudet direkt ned till Mälsten. (Militärområdets befälhavare, örlogsbasen på Muskö samt chefen för Sthlm KA - Klacken.)

Inom minspärrförbanden var man van vid att eldtillstånd gällde för längre perioder och även under mörker. Denna uppfattning var baserad på reglementen för situationen i krig och erfarenheter från krigsförbandsövningar och kustartilleriförbandet på plats är därför frustrerade över att ej ha eldtillstånd just i det aktuella läget. Allt eftersom indikationerna blev starkare så ringer chefen på Mälsten (Sven Olof) ett flertal gånger till försvarstabschefen B.S., men denne nekar varje gång med hänsyn till säkerheten och att KA inte anses ha kontroll över vattenytan.

Exakt klockan 23.00 indikerar fem minor i minlinjen öster om Mälsten att ett stort metalliskt föremål passerar över dem. På grund av eldförbudet kan KA-personalen inte ge eld med minorna. (Ett prov görs ett antal veckor senare med svensk ubåt där man får precis samma utslag när den passerar över minlinjen i låg fart.)

Hydrofonisten A.K. har även kontakt med föremålet via hydrofonlinjen. A.K. "anses" vara en av marinens främsta hydrofonister och bedömer att det är just en ubåt som rör sig utanför Mälsten. Han noterar att undervattensfarkosten går med låg fart (för att minimera ljud) och möjligen rör sig nära botten. Den förflyttar sig långsamt utåt och passerar sedan hydrofonlinjen som ligger söder om ön. A.K. bedömer det som en mindre farkost.

Två timmar efter den misstänkta ubåten passerat över minlinjen ger försvarsstabschefen B.S. nu eldtillstånd. Det är då (kl 01.06) fortfarande lika kolsvart som tidigare under kvällen så KA:s uppsyn över ytan hade nog inte hunnit förbättrats så mycket. Under de fem timmar med eldförbud har ingenting alltså förändrats på Mälsten i form av mörkerförmåga. (Samtliga nätter efter detta ges fullständigt eldtillstånd.)

Den misstänkta ubåten ligger nu långt utanför minlinjen, men man har fortfarande kontakt från både hydrofonsystemet samt helikopter som har sonarkontakt. På Mälsten ilastas sexton sjunkbomber fördelade på tre båtar som åker ut för att ledda av helikoptern fälla sjunkbombsmatta över ubåten. Via sambandssystemet styr helikoptern in dem och man är beredd till fällning. En röst går dock omedelbart före fällningen in på radionätet och ger order om att endast två sjunkbomber får släppas. I förvirringen som uppstår släpps dessa två sjunkbomber som av en envis slump inte heller på korrekt plats och ubåten undkommer. Det har i efterhand aldrig kunnat klarläggas vem som gav ordern. På Mälsten var uppfattningen att det kom från Örlogsbasen på Muskö.

Redan klockan 08 på morgonen den 14:e rapporterar dock försvarsstabschefen B.S. till överbefälhavaren att det troligen handlat om "en elektrisk störning" vid Mälsten och ingen ubåt.

Hydrofonisten A.K. som hade förflyttats till Mälsten under Horsfjärdsincidenten då han var en av Sveriges få experter på ubåtsljud. Han bedömer som noterat tidigare att en ubåt rör sig över minlinjen och sedan vidare utåt förbi hydrofonlinjen. Han gör cirka en timmes inspelning av ubåtsljud runt midnatt den aktuella kvällen. På den separata talkanalen gör han noteringar när ubåten rör sig framåt, ligger stilla osv. Han uppfattar att farkosten har en skadad propeller. Kontakten försvinner efter 01.37 när det begränsade sjunkbombsanfallet sattes in, på grund av skiktningar i vattnet.

Dagen efter flygs både A.K. och banden till FOA i Stockholm. A.K. får där spela upp bandet och förklara vad det är som hörs vid olika partier, bland annat att undervattensfarkosten har någon form av skada på propellern, att den rör sig ryckvis framåt och senare lägger sig på botten då helikopter närmar sig. A.K. är fullständigt säker på att det är ubåt. Bandet öde är sedan okänt, men användes konstigt nog inte vid expertsamtalen med Ryssland i början av 90-talet. Vid Ekéusutredningen 2001 visade det att inga ubåtsljud fanns kvar, enbart hydrofonistens kommentarer på talkanalen. Man kan säga att många med lätthet fortfarande skulle kunna identifiera vad det var för farkost..

Försvarsstaben var ÖB:s ledningsorgan i fredstid och chef var alltså viceamiral BS - som i ljuset av verkligheten har komiskt passande initialer. I försvarsstabens krigsdagbok från kvällen/natten 13-14 har alla sidor avlägsnats, både i den handskrivna och maskinskrivna versionen. Det har inte gått att utreda vad som hänt med dem. Vilket måste vara ett världsrekord i sig när det gäller statlig administration.

Försvaret tillsatte senare en intern utredning över Horsfjärdenhändelserna, den så kallade Grandinutredningen. Den skriver att det mycket sannolikt skedde passage av en undervattensfarkost över mineringen den aktuella kvällen.

Direkt efter Horsfjärdsincidenten tillsattes även en statlig utredning som i april 1983 presenterade sin rapport kallad "Att möta ubåtshotet", SOU 1983:13. I kommissionen ingick försvarsstabschefen BS själv som expert vilket alltså var för att säkerställa att utredningsdirektivet uppfylldes. Utredningen slår därför fast att rykten om att ubåtar undkom med svensk hjälp är "grundlösa" och att eldförbudet beordrat av BS hade "godtagbara skäl". Huruvida en ubåt löpte ut den 13:e oktober är "omtvistat bland marina experter".

Senare gjorde den Marina Analysgruppen en rapport om händelsen. Den gör bedömningen "ej ubåt", vilket varit marinens officiella hållning sedan dess. I rapporten över händelserna vid Mälsten 13-14:e finns också bara någon enstaka notering om att en helikopter haft misstänkt sonarkontakt kvar, detta noterar den statliga Ekéusutredningen 2001 som "egendomligt" med tanke på den stora mängd information om händelserna i Mälstens krigsdagbok (rikliga hydrofonkontakter och minsystemets indikeringar).

Nu Carl Bildt är det dags att börja svettas, för inom kort kommer det information från ytterligare håll i detta.

Jag kan ju tillägga för sakens skull att Sven Olof var i farten i budgetubåtssammanhang senare också...

https://www.svd.se/de-fotograferade-kunde-tydligt-se-tornet

Med påföljande pådrag...