Vilket alltså innebär ett ökat utbud av dollarvaluta på valutamarknaden eftersom varor som handlas inte längre denomineras - prissätts - i dollar, vilket gör att den relativa efterfrågan på dollarvaluta faller.

I Sverige har fast växelkurs tillämpats under delar av 1900-talet:

1871–1915, guldmyntfot
1920-talet, återgång till guldmyntfot efter uppehåll under Första världskriget
1931, guldmyntfoten överges
1945–1973, fast växelkurs inom ramen för Bretton Woods-systemet (devalvering 1949)
1973–1977, fast växelkurs mot västtysk mark inom ramen för den så kallade valutaormen (devalveringar 1976)
1977–1991, fast växelkurs mot utrikeshandelsvägd valutakorg med extra vikt för USA-dollarn (upprepade devalveringar 1977, 1981 och 1982)
1991–1992, fast växelkurs mot ecun (genomsnitt av EU-valutorna). Denna fick överges under Finanskrisen i Sverige 1990–1994.
Sedan 1992, rörlig växelkurs med inflationsmål för Riksbanken