Man kan nog utan vidare spisning konstatera att hennes brist på strategisk rådgivning i det här läget måste anses som mycket lättöverskattad.
Väl inne på temat vad som uppenbarligen kan konstateras, så kan nog få - eller minst allt färre - motsäga att det vore en gud i behaglig omständighet att Argentina reser sig ur den Djupa Statens grepp precis som resten av Latinamerika måste göra sinom tid. Denna tillbakaveckling måste rimligtvis ske bakvänt i förhållande till den utveckling som ledde hit där vi nu är när den senare nu alltså vänder rörelseriktning.
Optiken för detta ur det geografiska strategiska perspektivet kommer naturligtvis att främst beröra den strategiska förträngningen - själva timglaset - Panama,Equador, Colombia och Venezuela, vilket vi nu är väl-bekanta med ur det geopolitiska strategiska perspektivet
Detta eftersom den huvudsakliga flödesriktningen är nordvästlig
Så att det nu kommer att börja röra på sig ännu mer i Brasilien, det kommer inte att förvåna alla.
Frågan om Cuba som transitland för narkotika trafficking, kommer också så klart att komma upp inom kort i ljuset av verkligheten och varför i all världen USA har tillåtits ha en militärbas på Cuba naturligtvis särskilt med avseende på nyligen införda sanktioner, det kommer strax att få sin mer nöjaktiga förklaring.
Så med Argentinas och Brasiliens parallella utvecklingar i beaktande, så skall det nog inte dröja så länge, innan jakten i de geografiska utmarkerna begynner på den Djupa Staten.
Vem som kontrollerar flödet av information på mellan de amerikanska kontinenterna är så klart den Djupa Staten, men vilken del inom den Djupa Staten det är som står för den kontrollen, det kommer faktiskt också därför att ovillkorligen redas ut så att tillräckligt många ser den för vad som är.
Ord är viktiga - Världsdelar är mänskliga gränsdragningar medan kontinenter är geografiska/naturliga, inte minst om det finns egennytta med i ekvationen.
Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.