Att vara intellektuell är att låta intellektet leda den primitiva känslan bakom ett agerande och lika säkert som att mänsklig dumhet aldrig kan försvinna helt - lika säkert är det att en människa alltid kan utvecklas genom sin förståelse om sig själv och att det faktiskt är det enda som någon någonsin kommer att kunna påverka genom sig själv - sitt - själv.

En ledare är en funktion som löper genom förståelse av sig själv och självet är en ögonblicksbild av själen över tid.

Att Angela Merkel inte är en ledare borde väl egentligen ingen kunna missa, antalet människor som på allvar anser sig kunna identifiera sig med Angela Merkels emotionella preferenskarta får nog ses som nära nog anmärkningsvärt begränsat, hon är bara en politiskt tillsatt chef och ingenting annat vilket är en karaktär som hon delar med pinsamt många politiker av idag inom detta döende system. Vad hon anför i sak har med tiden skapat allt mer känslomässig dissonans i förhållande till den upplevelse hon bibringar omvärlden.

Blodfattigt och charmlöst bortom rimlighetens gränser utan mer påtaglig långsiktig förmåga till att väcka andra känslor än aversion hos andra, samtidigt som förmågan att väcka känslor ändå är allt som betyder någonting. Ledare skapar ledare och genom att inspirera till egen eftertanke - att reflektera över den självbild som uppstår ur självbetraktelsen, vilket är fundamentet för egenmakt hos individen, det gör inte Angela Merkel!