Vi måste bryta igenom gränserna för vårt eget medvetna medvetande

Vilka är de verkliga tillgångar som främjar en kontinuitet av välbefinnande och komfort i vårt eget liv? Jag föreslår att även om svaret på frågan kan variera mycket kraftigt från person till person, är det från grunden samma övergripande tema. De tillgångar som är av mest värde för dig och mig är de som vi faktiskt kan finna betydelse och användbarhet i, snarare än de ”saker – döda ting” som ibland närmast tvivelaktiga källor berättar för oss spelar en roll för våra känslor. Döda ting skapar inte ofta känslor utan ett socialt sammanhang. Inte många döda ting spelar någon roll utan en relation till andra människor.

Jag föreslår därför att vi skulle kunna överväga att gå tillbaka en tanke eller två i oss själva och ta en tid till betraktelse av varför vi värdesätter be-tingens ordning som vi nu gör. Det handlar inte om att lära sig att leva med mindre, eller till och med att acceptera en lägre livskvalitet. Det handlar om att erkänna och förstå våra egna måttstockar och mätverktyg, värderingsgrund, för att se vad som får oss att fatta beslut och komma till slutsatser, särskilt nu i ljuset av snabb utveckling av händelser och förändringar inom boken för socialkulturella regleringar. a.k.a. samhället.
Det handlar om att förändra oss själva för att samhället skall kunna förändras.

Mycket av det vi gör och tillmäter värde i, kommer från beteenden inprogrammerade i oss som intryck av föräldrar, lärare och media under hela vårt liv - vår egen emotionella formatering som alltid måste utvecklas för att vi och därmed samhället skall kunna utvecklas.

Jag försöker därför att utmana mig själv så ofta jag kan för att förklara varför jag tycker och tänker på ett visst sätt, eller varför jag har fått en viss uppfattning. Och ibland går jag med förlust i prestigen att förklara, men jag fortsätter att försöka. Denna pågående självundersökning har kommit till den punkt där jag ofta stannar under hela min dag och frågar mig själv varför jag bara kom till en viss slutsats. Har jag verkligen ” ifrågasatt ” mig själv och mina känsloskapande värderingsgrunder, eller var jag motiverad av vad någon annan kanske trodde eller sade åt mig att jag skulle tänka?

Utan att här bli alltför hängande på definitionen av ” verkligheten ” vårt nu, och medan jag fortsätter att undersöka mina själsliga intellektuella lokaler befinner jag mig i det potentiella tillståndet i världen som fortsätter att leda mig tillbaka till en återkommande slutsats; att jag i slutändan skulle bero enbart på mig själv för min egen utveckling av mina värderingsgrunder, så vill jag inte ifrågasätta mig själv, då kommer jag heller inte att utvecklas.

…det mest värdefulla i tillvaron, tja…resultatet av den egna intellektuella emotionella utvecklingen. Givetvis. Bara några människor, men tyvärr fortfarande alldeles för många, vill gärna för alltid leva kvar i sitt intellektuellt emotionella femåringstillstånd. Vill ha allt materiellt!

De människor som därför också ständigt påminner dig om att du behöver dem för att överleva, alltså i princip för att kunna tänka själv, de har alltid något att vinna på ditt beroende. En bra människa eller ledare försöker göra människor oberoende och intellektuellt känslomässigt stabila, hjälpa människor till självhjälp, upplysa till vidare ledning och upplysning så att människor kan överleva på egna intellektuellt emotionella meriter och delta i byggandet av sina egna öden – så att de själva kan hjälpa andra människor till att göra detsamma.

Däremot behöver en egennyttigt syftande person - vilket då blir en manipulativ person eller vilseledare få människor att tro, att utan de tjänster som underkastelse av förtrycket ger, så kommer allt som alla värderar högt att förstöras, och de uttrycker sig därför inte sällan i termer av hotande faror, för att skapa känslostyrning genom rädsla. Totalitär kontroll kan dock inte existera om vi inte vidgår vad som kontrollen består av. Om vi ser igenom röken och speglarna och ser det bakomliggande uppsåtet så faller allt ihop som det korthus av illusioner som det är egentligen.

Om någon - jag tar i detta inte upp det givna exemplet med våra politiker - innan du ens öppnat munnen hävdar att det inte finns något annat sätt att leva än genom denne eller deras system för att skydda dig – oavsett hur charmigt som det uttrycks; lägg vederbörande till din lista som en fara för din egen och dina barns framtida frihet och säkerhet. Vi måste bryta igenom gränserna för vårt eget medvetna medvetande.