Vad är det mest grundläggande för människans existens?

Det faktum att det medvetna medvetandet existerar är vad som definierar människan.

Medvetet medvetande - att vi är medvetna om att vi tänker - är mer grundläggande än den biologiska kroppen för vad som definierar mänsklighet, mer grundläggande än känslor, mer grundläggande än tanken.

Mest grundläggande är inte vad vi är medvetna om -utan det enkla faktum att vi alltid är medvetet medvetna - att vi i en eller annan omfattning tänker på varför vi tänker som vi tänker.

I själva verket är själva det medvetna medvetandet vår verkliga identitet-vi är vårt medvetna medvetande självt, det är vad som definierar oss som individer och människor. Vår förståelse för oss själva som ingen annan kan äga.

Och vi måste därför alltid utveckla vårt medvetna medvetande om vi inte skall dö en tynande tillvaro där omgivningen förändras hela tiden.

Det kan inte bli mycket värre än så här, det är den goda sidan av saken. Men det är också vad folk inte inser. Buren har kommit ner över oss och omsluter nu individen och ändå betar djuren fortfarande som om buren enbart vore ett skyddande staket.

Svårt att tro, jag vet, men om du fortfarande är kvar inne i buren kan du förmodligen inte riktigt få till hela bilden ännu, heller, oavsett vad din hjärna säger till dig att du kan. Du måste tänka på att det finns en tillvaro utanför din medvetenhet. Fötterna är frysta på platsen annars i stället, liksom i en mardröm där du inte kan skrika. Hela verkligheten har verkligen inte gått upp för dig, inte ens om du drastiskt redan av ett eller annat skäl har förändrat ditt liv och börjat vidta åtgärder för att antingen trycka tillbaka, kämpa emot eller ta bladet från munnen … eller ens gjort allt som står i din makt. Ingen människa kan bli allt - gud - fullkomlig.

Folk gillar att teoretisera om vad de skulle ha gjort om de befunnit sig i någon av de senaste mer uppenbara – allmänt medvetet kända – förtryckarregimerna, skapade av samma intressen som alltid, från ett säkert avstånd i vår historia, om det var Nazityskland eller Stalins Ryssland – skulle de ha flytt, gjort revolt eller skulle de ens ha reagerat? Skulle de ha kämpat för sina liv och detta en hel del snabbare än de då ”blinda och okunniga själarna” i det förflutna? För vi har ju lärt oss av historien och de kända förutsättningarna anser vi, vi är ju inte så dumma att vi upprepar ett beteende till givna förutsättningar och förväntar oss olika utfall. Inte sant?

Det är så det fungerar. ”Det kan inte hända här, vi är alltför medvetna om lärdomar från det förflutna.” Ja, verkligen? Det är därför det redan är här, igen.

Är det någon som verkligen uppmärksammar situationen? Bara ett litet dyrbart fåtal måste jag nog tyvärr säga.

Jag hoppas verkligen att du är en av dem. Och att du vidtar allvarliga åtgärder nu. Vi närmar oss detta samhälles händelsehorisont, den punkt som är utan återvändo är passerad. Festmissiv är här med farlig dramatik och vägen framåt går nu genom upplysning till vidare ledning och upplysning

Målet är fullt medveten medvetenhet och lämpliga åtgärder är därför både lösningen och vägen framåt.

Business as usual – livspusslet – är nu både fiende till din själ, och de människor som du älskar.