Jag vet, det är lätt att bara säga när varje aspekt av matrisen är så desperat, trycker på och påverkar vår jordiska tillvaro, men vi måste ändå försöka att koppla oss loss från våra formaterade bojor i tanken för att kunna göra det i akt och mening och svara upp mot den förändring vi vill se i omvärlden. Det måste vi verkligen göra, om och om igen och vidare, för att verkligen kunna se detta intellektuellt illegitima emotionella avlopp för vad det nu är.

Men mest av allt så måste vi därför reagera på våra upplevelser utifrån eftertanke. Låt dig reagera från en position när du är medvetet medveten om vad det är som du ser och upplever. Sluta hålla tillbaka ditt tänkande. Det är en del av deras program, att hålla dig innesluten i dig själv, det som inte är inom din egen regi. Det är inte din egen makt över dig själv och dina tankar som då verkar ledande, inte ens som egennyttig, för då är du bara förlorare i detta spel.

Sprid sanningen om verkligheten utan att injicera rädsla, hjälp andra att förbereda sig för vad dessa galningar är på väg att försöka släppa lös med all sannolikhet. Och kliv över dina gamla gränser, utveckla dig genom att våga släppa dina föreställningar. Prova något annorlunda i ditt liv. Visst, du kommer att tvingas göra vissa saker som du kanske tycker att du har sagt upp samröret med. Gör dem ändå! Låt spelmarkerna falla där de kan! Detta är alle man på däck som gäller nu!

Är det inte dags du blev någon du själv respekterade med allt du vet i ditt hjärta? Var den du verkligen är i ditt nu och sluta att låtsas vara någonting som du ju faktiskt egentligen innerst inne ändå inte vill vara, du vill bli älskad för den du är, men du måste också just därför inte stanna upp i ögonblicksbilden av självet i tiden i din utveckling längs livets väg, eftersom det enda som är konstant är förändringen och vi kan bara uppleva våra känslor i nuet. Själens dynamik är vägen framåt i dig själv.

Det är den ultimata utmaningen för någon förment medveten, medvetande varelse. Vet därför också, att när du börjar vandra på denna väg, blir det lättare och lättare efterhand som de intellektuellt och känslomässigt formaterande bojornas inskränkande verkan på tanken släpper. Och faktiskt, utdelningen är fantastisk! Det är egenmakt och verklig bekräftelse från dig själv på att du är på rätt väg!

Gå med i revolutionen – folkresningen. Detta är den verkliga, den som gäller dig själv! Det är bara du som är ledare för dig själv! Det är där vägen framåt börjar i oss alla.

Medvetet medvetande har ett pris, allting kostar. Än sen då? Vad sparar du till? Vad är det sista du tror att du kommer att uppleva för känsla grundat på dina tankar? Är du då inte beredd att betala det priset ändå, även om du inte vaknar upp till vad du förväntat dig? Livet kostar alltid allt. Du lämnar det här livet så småningom, som jag, som alla och kostnaden blir ditt liv. Du har bara ett. Hur fick du tillbringa det? Medvetet medvetande eller tassande kring för att försöka anpassa sig, rädd för sig själv och sina egna känslor och använda detta som förklaring för att gömma sig själv bakom att rättfärdiga att leva som en bekväm, självisk, lat hjärna som givare och slav till det system som syftar till det direkta emotionella vansinnet utom sig själv. Är du för liten och rädd för att vända om och ställa dig upp som en enskild individ och människa? Vems känslor tror du att du kan uppleva och varför?

Tror du fortfarande att döden är en big deal? Folk gör det faktiskt varje dag, miljoner av dem. Du kommer också att dö på ett eller annat sätt, så det är lika bra att komma över det i så måtto! Så att du inte glömmer livets glädje! Speciellt då om de som styr har något att göra med saken, som de nu gör, för då lär du ju i alla fall inte dö senare.

Du dör snabbare och är faktiskt dessutom sjukare just nu på grund av dem. Börjar du bli förbannad? Jag hoppas det. Och – hur är det med alla de andra? Vad sägs om dina barn och barnbarn? Var är den emotionella kompassen vi kallar för moral i detta fega virvlade av tankar?

Erkänn, det äcklar dig att vara på det sättet. Det går bra så länge som man inte behöver visa upp den ynkliga sidan för andra människor, men tro mig det kommer ifatt, så det är bättre att själv ta tag i den frågan än att bli ett offer för densamma, du kan fly undan men du kan aldrig gömma dig ifrån dig själv och dina tankar.

Vad som verkligen stör mig är att människor håller tillbaka från att vara som de verkligen är och närmast försöker bli vad som de av ett allt sjukare samhälle uppmanas att vara och göra, därför att de är rädda. ”Vad blir konsekvenserna om jag gör det ena eller andra? Vad kommer andra att tycka? Jag kunde ju få mig själv dödad, eller fängslad eller trakasserad, eller vad som helst. ”

Det är självbedrägligt skitprat, designat av just de människor du förmodligen skulle vilja få tag på och som de flesta andra egentligen helt motsätter sig. Vi är och förblir människor som individer med beteenden, punkt slut! Massan hålls fjättrad av den individuella ynkedomens bojor.

Visst har vi klarat stora motgångar och mycket fasansfullt onödigt lidande, men om du inte har listat ut att livet ändå bara är en kamp mot dig själv, för att utveckla dig själv och din egen förståelse för dina egna känslogrundande värderingar - på grund av din egen dumhet ännu, ja då vet jag inte riktigt vad jag ska säga, för så kommer det nämligen alltid att vara.

Men jag tror också att det är därför som deras planering har misslyckats, åtminstone nu nästan fullt ut, och definitivt i det långa loppet. Det är nu för mycket av ett vaket och övergripande dyrbart medvetet medvetande som mänskligheten har utvecklat, som stod på spel. Kanske kan vi tillämpa bevarandet av principen om energi, till bevarandet av det levande medvetna medvetandet, tankens synergieffekter. Dessa kan inte förnekas, inte heller släckas. Så att släcka oss i detta liv kommer inte att dämpa vår redan medvetet medvetna energiska kraft det allra minsta, så det blir meningslöst. Den kommer att utvecklas vidare ändå i en eller annan form. Detsamma gäller alltså även om de kommer att försöka släcka ut oss till någon grad, de kan inte vinna eftersom vi är många och de är få. Men den viktigaste kampen går alltså emot oss själva i oss själva.

En tanke vars tid är kommen kan inte förstöras.