”Hemligheten med förändringen är att fokusera all din energi, inte på att bekämpa den gamla, utan på att bygga det nya.” – Sokrates

Så eftersom det enda som är möjligt att påverka för någon är sig själv så måste allting börja där. Kan vi inte förändra oss själva så kan vi inte förändra någonting alls och vi dömer då oss själva till att upprepa vårt beteende och till att öka vårt självbedrägeri.

Vi måste alltså våga utveckla oss själva genom att släppa våra gamla föreställningar om vi vill åstadkomma några förändringar överhuvudtaget. Eftersom vi inte kan förstå någon annan bättre än oss själva så går vägen framåt genom vår ökade emotionella självförståelse.

Vilken påverkan har något på dig? Är det möjligt för dig att verka intellektuellt övergripande? Piskar detta något bara upp ilska, avsky och hat, en extrem känslopositionering som gör dig irrationell eller ger det i slutändan en större intellektuell förståelse? Är vi som sandkorn i en öken där vi fångas av vinden eller är vi levande och kan röra oss själva utifrån vår egen vilja. Visst mycket information är upprörande och det finns nu inga sätt att helt undvika den, kanske allra minst nu. Men vad är lösningarna och var finns dom någonstans? Hur kommer vi åt dessa lösningar?

Jag hävdar att en växande medveten medvetenhet om vårt verkliga tillstånd, vår närmast oändliga makt och obegränsade potential, inklusive redovisningen av det pågående uppvaknandet, utgör den ständigt närvarande vardagslösningen. Vi varken kan eller bör därför heller sätta en bortre gräns för vår möjliga utveckling, vår intellektuella evolution.

Detta är aldrig självklart, ingen känner sig själv till fullo. Hur mänskligheten har varit instängd, förledd, maktlös, uppdelad och satt i strid mot sig själv och sin egen natur. Det är en lång, lång historia av svek och lögner - rädsla. Men du kan nu se detta överallt i en ökande omfattning. Hur människor interagerar, eller kanske snarare också inte agerar naturligt rationellt - intellektuellt, utifrån hur konkurrensen påverkar vårt psykosocialt konstruerade beteende i samhället bort från inkluderande samverkan genom självförståelsemässigt grundad synkronicitet.

Det är som Egyptens gräshoppors lättring på den materiella stegen av vansinne bort från sig själva och från att skapa en levande närvaro i känslorna i nuet och i stället för att uppnå en framtida social karriär, en sport, ett mode och utseende, ja överdrifterna för att etablera en plats i andras ögon, allt går om och om igen i en allt snabbare självförstärkande malström av alltmer pandemisk galenskap.

De psykosociala välgörarna - inte så - uppfann även en pseudovetenskap för att behandla just dessa materiella villkor som de har inducerat människor: psykologi – vilken bara godkänner och förstärker deras styrsystem. Om du vill ha motivering till varför en hund äter hund för sin existens, titta bara på förutsättningen som faktum för evolutionsteorin, trots att det ändå uppenbarligen är så att samverkan individer emellan är vad som skapar utvecklingen baserat på dessas självförståelse.

Survival of the fittest – ett trevligt snyggt paket för plebejerna att acceptera för att den Djupa Staten ska hållas kvar på toppen och att vi att hålla oss till att slåss med varandra, för deras skull.

Detta är ett viktigt ämne, nu vid denna tidpunkt. Informationsrörligheten har väckt upp människor till en häpnadsväckande grad, absolut. Men vad gör vi då med detta? Den känslomässigt - självförståelsemässigt mer utvecklade – medvetna – och uppriktiga människan ser det som naturligt – vis, som en möjlighet att hjälpa andra människor och även till att förändra den värld som vi lever i. Andra är som alltmer ihåliga blommor på hösten, de svajar runt med sin ökande ytlighet, växande inre tomhet och böjer sig alltmer för varje chans de får att med lite mer dragkraft av förändringens vindar göra så att deras egen inre sanning inte skall förkastas. Självförnekelsen växer precis som den inre tomheten växer hos dessa senare människor, det kommer att bli ett enormt problem. När de en gång har samlat ihop de själsligt spridda delarna av sig själva skall de som lever vidare resa sig igen och blomma på nytt, men minns dessa ord - det gör ont när knoppar brister.

Låt oss inse detta, det är hur det skapade systemet fungerar. Så där är vi nu och det är vi själva som utgör förändringen?

Vi kan inte tvinga på en väckarklocka på någon annan, det går inte att tvinga fram tankar. Faktum är att vi inte ens borde försöka, även om vi kunde. Vi befinner oss i konsekvenserna av försöken till just detta som försök i vårt nu. Människor måste vilja röra sig själva i tanken grundat på sin egen känslomässiga självförståelse för att det inte skall bli vilseledning - ingen kan uppleva någon annans känslor. Detta kan vi inte göra någonting åt, vi kan bara anvisa andra den möjlighet till förändring som betingas av det annars orimliga ställningstagandets grunder. Människor har alltid ett val. Men det är den fria viljans majestät som vi skulle bryta mot om vi inte låter människor utveckla sig själva, eftersom vi till grunden varken vill oss själva eller andra människor illa. Det är människans suveränitet – rätten till de egna känslorna som vi då skulle kränka.

Systemet verkar dock alltjämt för att skapa dessa alltmer orimliga läger – indelningar för att dessa skall psykologiska gjutformar skall kunna befästa sina ”positioner” tankemässigt, så att människor ska bedriva vidare bevakning av vad de anser vara deras personliga väg upp på berget och våga fatta beslut om vem som kanske får stiga upp och vem som inte får nå högre, som själv i grunden är utsedd av maskingevär och bunkrar i akt eller mening. Detta är kanske inte alltid fallet, men om du har märkt det så är det nu inte bara på det viset med de kontinuerliga stridigheterna i omvärlden längre, utan också inom den alternativa medvetandegemenskapen som på senare tid stridigheterna har intensifieras och några ganska anmärkningsvärda salvor hålls ihållande strömmande från dessa ur mycket av samma perspektiv. Vissa är helt enkelt uppenbara missväxter och troll, andra är bara väldigt missriktade och kortsynta människor.

Så mycket som vi skulle vilja ” tro ” att vi alla är tydliga med den själsliga rubriken, logiskt intellektuella individer som enbart arbetar med verifierade” fakta ”medan vi förkastar hörsägen, rykten,” hopp ”och” tro ”, så är verkligheten till viss del den eller annat att vi integrerar alla ovanstående parametrar inom oss själva, och så mycket mer, till vårt personliga kognitiva operativsystem. Antingen vi vill eller inte. Tendensen när man läser ett sådant uttalande som ger identifikation är att det omedelbart blir en känslomässig trigger, vi blir irriterade eller arga och sedan lyssnar vi på den lugnande inre egomaniska röst som försäkrar oss om att vi inte är den som beskrivningen söker.

Vi är förändringen så låt oss våga börja med oss själva.