Att göra det oacceptabla acceptabelt, det är vad det handlar om varken mer eller mindre.

Att Åsa-Nisse skulle kunna påverka den cirkulerande mängden betalningsmedel i realekonomin är idag ungefär lika trovärdigt i befolkningens ögon som att Robert Aschberg har frisyr. Det blev naturligtvis inte heller bättre med frisyren av att man erkänner att mängden betalningsmedel främst påverkas av bankernas skapande av lån, vilket i sig är någonting som sedan länge är alltmer allmänt känt som någonting som inte en centralbank kan påverka överhuvudtaget med någon mekanisk koppling!

Likheten mellan Robert Aschberg och en centralbank? Båda verkar så klart i vilseledningsbranschen! Röd bankir? Ja faktiskt som förvaltare av förtroendekapital.

Om ekonomin går dithän som efterfrågan går så är det ju liksom inte exakt helt orimligt att den ekonomiska strategiska planeringen borde utgå ifrån ett befolkningsmässigt strategiskt försörjningsbehov och inte tvärtom, som nu är fallet - vilket alltså har lett inte bara landet Sverige till sin nuvarande ekonomiska och psykosociala mindre avundsvärda belägenhet.

Tur därför att Robert Aschberg inte kan motsäga ovan men är kommunist så att i alla fall polariseringen kan fortsätta i den delen....

Nåja, en demografiskt rimligt konstant befolkning kan ju under inga omständigheter på ett politiskt trovärdigt sätt motiveras att tro på ett inflationsmål grundat på ett milt uttryckt oklart grundat tillväxtkrav, vilket som postulat betraktat strax kommer få alltfler att ifrågasätta vad det är för jävla pajaserier som befolkningen alltid har varit utsatt och att de tigande politikernas samtycke minsann inte exakt har varit obetydligt - alldeles oavsett vad det kan tänkas vara grundat på.

Att inflationsmålet borde vara noll för största möjliga prisstabilitet, är inte exakt omöjligt att begripa, inte ens för en svensk.