Alltså trycket i inflödet av betalningsmedel.

Nu föreligger det inget - det är negativt - inflationstryck på realekonomin (deflationsbaserad stagnation) och möjligen fortfarande något men dock fallande tryck på den finansiella ekonomin i takt med att realekonomin stagnerar.

Betalningsmedlet flödar alltså fortfarande ut ur realekonomin, men nu i den sista metacykliska fasen, i en fallande omfattning in i den finansiella delen av ekonomin, utöver vad som går direkt till bankerna.

Bankerna har nu en så stor del av mängden betalningsmedel att resten av ekonomin blir utan i en allt snabbare växande omfattning.
Någon ny skuldsättning blir då inte heller aktuell, eftersom de som redan nu har allt större del av mängden betalningsmedel inte behöver låna och de andra de kan inte låna mer.

”För min egen del undrar jag om det inte är dags för ett omtag när det gäller analysen av växelkursen – kan det möjligen vara så att den reala växelkursen har försvagats av skäl som ligger utanför det konjunktursammanhang som vi fokuserar på?”, sa Stefan Ingves enligt protokollet.

Tja vad sägs om utbud och efterfrågan på en fullkomligt av bankerna kontrollerad FX-marknad (valutamarknaden)...

”Samtidigt är det viktigt att påpeka att det först är mot slutet av prognosperioden som inflationen stabiliseras kring inflationsmålet. Det visar att läget är skört och att prognosen inte tål några större nya nedrevideringar, utan att också föra med sig ytterligare justeringar av penningpolitiken”, sade Per Jansson.