Följdfrågorna blir då naturligtvis - Hur länge då och till vilket pris?

Svaret är så länge som det militärindustriella komplexet inom den Djupa Staten är vinstmaximerande!

Det skall då tilläggas att det absolut inte kommer att löna sig att hålla andan i väntan på att det syftet skall upphöra.

Slutsats: Det måste därför mer än bara rimligtvis, ha högre verkningsgrad med insatser ägnade att minska det uppgivna beredskapsökningsbehovet - enklare uttryckt, att kommunicera med de parter som i dag uttrycks vara dessa yttre "fiender" och som ju ovillkorligen också står inför problemet med dessa evigt växande kostnader, som alltså kunde användas till annat. Resonemangsmässig bortsett då från tillväxtproblematiken, men befolkningen måste ju hållas bara så missnöjd att den inte engagerar sig och revolterar..

Betydelsen av att ha ett yttre hot som måste avvärjas är fundamentalt - typ en Rysk invasion eller så..., och blir ju ur det här perspektivet tämligen uppenbart och då vill ju det ju verkligen till att inte de ägardirektivstyrda opinionsbildningsmedierna ägnar sig åt ren opinionsbildning, för det militärindustriella komplexets räkning, eftersom det då i så fall skulle innebära att befolkningen blev totalt grundlurad!

Så den svenska befolkningens hopp om att kunna behålla sina illusioner, står till att deras välstånd inte har offrats på den falska solidaritetens altare genom att det militärindustriella komplexet kan påverka mediala ägardirektiv i tillräckligt stor omfattning....

Att ett och samma intresse dessutom kontrollerar de banker och den betalningsinfrastruktur som styr ekonomin, gör förmodligen inte chansen större till att den svenska befolkningens besvikelse uteblir.

Riv det innan det rasar och behåll i alla fall något av problemformuleringsinitiativet, eller gör ingenting och det rasar i alla fall, men många fler kommer då att bli offer för omständigheter - uppleva otur i avsaknad av egenmakt!