Är det verkligen helt säkert att Donald Trump utgör hjärtat av problemet, eftersom han konsekvent har tagit "dåliga", alltför krigsbejakande beslut när bättre och mindre kontroversiella alternativ fanns tillgängliga, något som inte nödvändigtvis alltid skulle skyllas på hans dåliga val av rådgivare? Man bör kanske inte heller glömma att diskutera sannolikheten för att dysfunktionen i Trump - kan vara delvis förståelig? Någonting som kanske härrör från hans uttryckta tro på att han har många mäktiga fiender som har varit ute efter att förstöra för honom sedan länge innan han nominerades som GOP: s presidentkandidat.

Denna hatkampanj av alla saker Trump gör har uppenbarats i de neokonservativa "Nevertrump" -styrkorna ledda av Bill Kristol och av "Trump Derangement Syndrome" som är framträdande på den politiska "vänsterkanten", som regelbundet mest framträdande representeras av figurer som Rachel Maddow.

Skulle det med facit i hand nu kanske börja kunna konstateras att han faktiskt har gjort vad han har gjort med fullt uppsåt, med reflexiv kontroll som strategisk metod för opinionsbildningen?