Överträdelserna från International Emergency Economic Powers Act (IEEPA) och Sudans sanktionsförordningar (31 CFR-del 538 (SSR)) beskrivs av OFAC som OERHÖRDA men att högre straff inte utmättes eftersom Ericsson frivilligt själv avslöjade överträdelserna. [vi tar oss som svenskar inte för pannan över Investors standardförfarande]

Sagan började 2011 då EAB ingick ett avtal med ett sudanesiskt dotterbolag till ett telekommunikationsföretag från tredje land för att tillhandahålla utrustning och tjänster för uppgradering av telekomarbeten i Sudan.

Arbetet påbörjades, men eftersom den östafrikanska värmen hade orsakat att Ericssons utrustning ”inte kunde fungera”, så kontaktade EAB EUS för hjälp i form av utrustning och knowhow. Vilken tur helt enkelt – för Investor

EUS-representanten förstod de risker som var inblandade. I ett e-mail, som återges i ett pressmeddelande från OFAC, sa EUS-individen: ”Det är en allvarlig sak och Ericsson kan få böter och jag kan få sparken.”

När Ericssons Export Compliance-avdelning fick nys om avtalet uppgav de att eventuellt stöd skulle bryta mot bolagets sanktionsöverensstämmelsepolitik. De stod på sig, även om de fick förklaring i e-postutbyten om varför informationen skulle gå vidare.

Trots denna varning och i strävan efter att fortsätta affären fortsatte de involverade EAB- och EUS-parterna med transaktionen och kom överens om att om någon ifrågasatte exporten skulle de svara att slutanvändarlandet var Botswana. De gick så långt som att ersätta ”Sudan” med ”Östafrika” i e-postkommunikation.

I fallet framhävs det inte bara att det är viktigt för företagen att ha robusta lösningar för exportöverensstämmelse, till exempel för begränsad och nekad partscreening och kontrollerad god säkerhetsklassificering för att nämna några, de måste också ha rutiner för att säkerställa god efterlevnad.

Maximalt straff för brottet kunde ha varit mer än en halv miljon dollar. Detta reducerades eftersom Ericsson självständigt avslöjade händelsen och samarbetade fullt ut med OFAC, Ericsson hade inte gjort några OFAC-överträdelser under de senaste fem åren och Ericssons omedelbara korrigerande åtgärder hade vidtagits, inklusive att stärka sina kontroller och policyer för exportöverensstämmelse, för att förhindra ytterligare sådana händelser från att hända igen.

Så det riktigt förklenande mutandet lades på en annan kontrollerad part, en som till exempel inte kunde muta Gulnara Karimova – eftersom hon inte hade någon position i Uzbekistan som hade direkt med affären att göra…

Försök nu för fan att fatta detta!!!