Beloppet för lånet skapas och vidarebefordras till låntagaren.
Något som också skapas i samma ögonblick är räntekravet.
Beloppet för räntan skapas aldrig - bara kravet på att betala den.

Alla belopp skapas som lån.
Alltså betalas alltid räntan med pengar som skapats genom lån.

Då alla pengar i grunden består av lån, några andra pengar finns inte, så kommer de också till sist att uteslutande gå åt till att betala räntor.

Under tiden, till den sista tiden, måste det någonstans således skäras bort kostnader för att kunna fortsätta att betala för räntan.
Ett aldrig sinande underskott som gestaltar sig som nedskärningar i offentlig och i privat sektor.
Och, givetvis arbetslinjen - den som skall uppfinna nya verksamheter, egentligen enbart för att kunna fortsätta att skapa skuldpengar, som en broms på det oundvikliga slutet som kommer till sist.

Till sist har bankerna fått tillbaka alla sina utlånade pengar, ingen har några pengar kvar alls att använda till någonting alls.

Det enda som finns kvar är Bankernas fordringar.
En hel värld utan en enda krona.
Alla skulder som skapats, möjligen minus den amortering som gjorts - nån promilles procent eller så.

Ska vi dit innan vi förstår att vi behöver förändra detta system?