Lite fräckt skulle man ju rent av kunna likna detta vid något slag av situation där kroppens eget belöningssystem används för att individen skall kunna anpassa sig bättre till ett yttre och materiellt styrt system....

Historiskt - alltså betraktat ur ett lite längre tidsperspektiv, så "tycks" ju faktiskt företeelser som denna tendera att komma i en ökad frekvens, just när bröd och skådespelsindustrin tappar momentum i samhället - eller alltså när det behövs ännu mer primitiva känslor som ledning, eller då mindre rationellt tänkande - primitivisering anyone?

Att intellektuell hantera sin egen sexualitet är såklart en given väg om man vill utvecklas som människa, men att utvecklas som människa innebär ovillkorligen att söka en ökad självförståelse, inte att fly undan sig själv in i belöningssystemens dimmor. Att ärligt och även självkritiskt våga kommunicera sin sexualitet kräver ju ändå inte sällan en motpart och den kommunikationen torde utgöra en ovillkorlig förutsättning - komponent - för den egna sexualitetens utveckling.