Misstänksamheten från USA förblev dock alltså inte utan skäl, precis som nu så var inte alla korrumperade då som i Sverige, stor och i december 1941 förklarade Amerikanska Treasury Department, ATD, att ABC inte var ett rent svenskt företag, det var ett slags global företag. SEB:s amerikanska jurister, däribland och NOTERA NU!!! den sedermera amerikanske utrikesministern John Foster Dulles, som klargjorde för SEB att det var nödvändigt att svenska myndigheter intygade att ABC var svenskt, annars skulle det tas i beslag som fientlig tillhörighet.

Marcus Wallenberg vände sig till den svenska regeringen och lyckades, efter ett möte med bland andra finansministern Ernst Wigforss, ordföranden i riksbanksfullmäktige Dag Hammarskjöld och riksbankschefen Ivar Rooth, att få den att ställa sig bakom en promemoria, som huvudsakligen hade formulerats av honom själv. Brevet som sändes till Washington den 13 januari 1942 ett bete som innebar att det innehöll inga referenser till att Bosch hade en option att köpa tillbaka bolaget. Treasury Department meddelades häri att ABC-aktierna var: ”definitely bona fide Swedish and there exists no qualifying agreement undertakings or promises impairing this ownership”. Utrikesministern Christian Günther klargjorde dessutom för den amerikanske ministern i Stockholm, att han var säker på att SEB inte dolde någonting. Ansträngningarna var dock förgäves.

Den 18 maj 1942 beslagtogs ABC av amerikanska Alien Property Custodian. Vid denna tidpunkt kom inga av dessa händelser att offentliggöras.

Bankens affärer avslöjades den 31 juli 1945 alltså innan Tyskland hade kapitulerat och medan dess underrättelsetjänst fortfarande var intakt, i en artikel i New York Herald Tribune. Amerikanska militära utredare från OSS hade ”minutiöst” letat igenom Boschs huvudkontor i Stuttgart och därvid påträffat gömda dokument, med vars hjälp man kunde spåra det ifrågasatta ägarskapet av ABC tillbaka till moderbolaget Bosch.

Den 8 augusti, dagen före bomben över Nagasaki, förklarade Treasury Department att bröderna Wallenberg personligen var spärrade, ”special blocked nationals”, och att SEB borde svartlistas i alla allierade länder.

Avslöjandet ledde till att bröderna Wallenberg tillsammans med deras medarbetare Rolf Calissendorff kallades till utskottsförhör i ATD. Utfrågningarna pågick i perioder under hela hösten 1945. Vid dessa hade SEB-gruppen betydande svårigheter med att försvara sig mot beskyllningarna och amerikanernas slutsats blev, att banken inte endast hade undanhållit de rätta ägarförhållandena utan även, vid förfrågningar därom, hade fört fram lögner. Förhörsprotokollet kom att omfatta 1261 maskinskrivna sidor.

I ett synbart desperat försök att rentvå sig själv och banken gjorde Marcus Wallenberg åter en framstöt till den svenska regeringen om hjälp. Från regeringshåll bemöttes hänvändelsen med synbar kyla. Man ansåg sig ha blivit förd bakom ljuset några år tidigare och ville inte lämna något som helst stöd till banken – öppet vill säga. Den nytillträdde utrikesministern Östen Undén ställde sig helt avvisande. Någon ”allmän förtroendeförklaring” var man inte beredd att avge. Marcus Wallenberg tog nu ett klassiskt initiativ, som kom att skapa, eller i alla fall vad som såg ut att skapa, en klyfta mellan honom och hans broder Jacob.

Utöver den allmänna promemoria, som ATD begärt, författade han en personligt hållen privat promemoria. Denna innehöll ett beklagande av affären och ett erkännande av att den varit illa hanterad av banken. Han betonade att hans syn på förhållandet till Bosch skilde sig från de övrigas i SEB-gruppen och påstod, utan Jacob Wallenbergs vetskap och utan att beslut hade tagits, att denne snart skulle avgå från sin post som VD och då ersättas av Marcus själv.

Marcus Wallenbergs offensiva agerande och hans nära vänskap med den engelske ministern i Stockholm, Victor Mallet, ser ut att ha bidragit till en positiv effekt för banken. När den allierade gruppen för svartlistning sammanträdde i maj 1946, yrkade därför istället engelsmännen för en återhållen reaktion mot SEB-gruppen och trots att det påpekades att bröderna Wallenberg förtjänade att bli svartlistade, så beslutade man att inte rekommendera detta.

Boschaffären kom inte att bli avslutad förrän 1950. SEB-gruppen stämde 1947 Alien Property Custodian med krav om att få tillbaka sina tillgångar. Efter en långdragen process med negativ publicitet och vars slut man inte kunde se godtog SEB 1950 en förlikning, som innebar att man skulle få 2,6 miljoner USD, vilket motsvarade endast en tredjedel av ABC:s dåvarande värde.

Boschaffären blev utåt sett en ekonomiskt en klar förlust för SEB. Den avgjort största förlusten var dock de negativa verkningarna på bankens och bröderna Wallenbergs anseende i Sverige och internationellt. I amerikansk press kom de märkligt nog under ett antal år att associeras med det nazistiska Tyskland, som de själva hade varit med om att finansiera via IG Farben

John Foster Dulles ovan, född 25 februari 1888 i Washington, D.C., död 24 maj 1959 i Washington, D.C., var mest känd som en amerikansk republikansk politiker och utrikesminister under president Dwight D. Eisenhower 1953-1959.

Han var öppet känd som arkitekten för många viktiga delar av den amerikanska utrikespolitiken i det Kalla kriget med Sovjetunionen efter andra världskriget .

Allen Welsh Dulles, född 7 april 1893 i Watertown, New York, död 29 januari 1969 i Washington, D.C, var en amerikansk jurist och underrättelsechef. Mellan 1953 och 1961 var han chef för CIA. 1963 utsågs han till ledamot av Warrenkommissionen som fick i uppdrag att utvärdera bevismaterialet rörande mordet på John F. Kennedy.

Han var bror till utrikesminister John Foster Dulles.