Människor i den breda allmänheten kommer ännu inte lättvindigt att erkänna att hela systemet har blivit öppet korrupt, inte bara dolt och nu helt uppenbart bara bryr sig om att bevara sig självt - a.k.a att de allra flesta först och främst bryr sig om sig själva och sin egen materiella nytta.

Detta skulle nämligen innebära att människor skulle behöva göra ett livslångt byggande av föreställningar till ingenting annat än vanföreställningar, illusioner och många är helt enkelt för psykologiskt svaga för att göra något sådant med sig själva, de vågar inte släppa sina illusioner, så de håller krampaktigt fast vid dessa som vore de en gällande verklighet.

Människor vill helt enkelt inte ännu ställas inför möjligheten att deras hela värld har varit baserad på lögner och att deras liv inte är och heller aldrig har varit deras eget att påverka som de har trott. Processen tar tid, men den är igång och den går inte att stoppa. Festmissiv med farlig dramatik höjer som bekant reaktionstemperaturen och ökar på utvecklingshastigheten i det allmänna medvetna medvetandet, antingen människor vill eller inte, men det är därför också på både gott och ont givetvis, men mitt i all fokusattraktiv eskalerande geopolitisk dramatik, så måste människor att faktiskt börja att betrakta sina egna värderingar.

Som jag har skrivit många gånger tidigare, så var den hundra år långa regisserade ”kampen” för att ”befria” mänskligheten från öppet direkt förtryck – för demokrati – och etablera ”individuell frihet” som den överordnade principen i tillvaron, egentligen bara ett skenbart steg, ett steg åt sidan, en nödvändig eftergift för att vidmakthålla systemets verkliga maktstruktur, fast i det dolda - esse non videri.

Steg två för de regisserande krafterna var alltså att besluta frihet för vad och det var alltså inte eget individuellt baserat tänkande och ifrågasättande av den rådande ordningen som stod på agendan, utan i stället var det alltså subtil formatering av det sociala kognitiva landskapet, a.k.a hjärntvätt genom exempelvis utbildningssystemen, kort sagt – om de yttre bojorna hade tjänat ut sin funktionsmässiga roll som möjligt instrument för makten, så fick man helt enkelt ta nästa verktyg grundat på informationsflödesfördelningen. Många , men allt färre med tiden, fick det givetvis materiellt sett bättre, absolut så var det ju. Men sett ur ett materiellt totalfördelningsperspektiv, hur blev det egentligen med tiden? Eftergift eller inte? Eller var det slumpen som styrde i den saken?

1 % ?

Jag skulle väl kanske därför ha kunnat börja med att säga att det upplevda tvånget att rösta på ett av de två stora – men samma – blocken är ett totalt intellektuellt misslyckande av det fria tänkandet, ett misslyckande att klart se andra sakfrågemässigt baserade långsiktiga möjligheter för omvandling av svensk politik … och detta skulle vara sant. Vi är fångar i den polariseringsskapande kulissens hjärntvättade tankemönster, vars syfte är att människor inte skall betrakta sakfrågor eller ifrågasätta systemets inneboende mekaniska funktion och karaktär. Att dess mekaniskt grundade natur faktiskt är att göra allt färre människor allt rikare på allt fler människors bekostnad

Men detta är ändå bara ett litet hörn av det totala kriget mot det fria tänkandet.

Och det är ett krig som på ena sidan förs av propagandister, ja, på ett numera välkänt massivt sätt, men det verkliga kriget utkämpas alltså egentligen av människor själva inom deras egna sinnen, genom kampen för att utveckla den egna fria processuella förmågan att tänka genom att stegvis alltmer befria sig från sin kognitiva formatering, för att kunna se över kanten på boxen. Den kognitiva dissonansen är en värdig och fruktansvärt motståndare i oss själva, men alltfler börjar att befria sig själva alltmer från dess förlamande bojor. Detta är ett grundläggande faktum och att förbise detta är att ge upp sin egen och vår gemensamma framtid.

Varför? Eftersom förtrycket av det fria tänkandet- den ökade emotionella självförståelsen – människans fantasi, det medvetna medvetandet, graderar ner essensen av vad den enskilda människan är för någonting genom sina egna tankar, varje människa kan nämligen bara känna och uppleva sina egna känslor, som skapar tankar, nu – i verkligheten – och ignorans är därför inte lycka, det är dumhet och det skapar lidande.

Detta förtryck, som vi nu befinner oss i, försöker att föra oss allt närmare den dag då beställningar från våra förtryckare kommer att följas blint utan minsta tvekan, och eftersom vi bara kan föreställa oss de val som de konstruerar för oss, kan vi bara fantisera om vilka trevliga upplevelser som väntar oss och våra efterkommande. Vår fantasi och vårt eget fria tänkande har då reducerats till att bli någonting som är enbart dåligt för oss själva och som ligger inom ramarna av konventioner och stereotypiskt tänkande som utgör tankeföreställningen om samhället, vilken har skapats för att gynna de styrande på alla andras bekostnad.

Vi står nu inför vårt viktigaste val någonsin, vi kan antingen börja att gå själva inom oss själva genom våra tankar - Tillsammans eller så går vi garanterat under som människor - individer och samhälle.