Bortom det ”vilseledande” hopkok som vi kallar vår nuvarande värld finns det en mer naturlagsmässig verklighet som har mycket lite att göra med allt detta sönderfallande trams. Den är energisk, harmonisk och glädjande. Den är bemyndigandet av de fundamentala krafter som ligger djupt i den mänskliga naturen i sig själv. Den är extatiskt levande och ständigt skapande, späckat med spänning, färger och häpnadsväckande skönhet där ändå frid och lugn härskar. Allt detta finns inom oss själva bortom den skymmande djävul som gömmer sig i detaljerna.

Den är inte en rent kumulativ produkt, utan mer en gnista av oändlig vilja till att återupptäcka sig själv i denna märkliga nya miljö - en miljö av förändrade värderingar.

Ännu mer djupgående är det att inse att vårt innersta väsen helt enkelt är styrkan på medvetandets uppkoppling till det undermedvetna och att vi faktiskt kan lösgöra oss från de yttre formaterande erfarenheter som vi kallar oss själva och observera objektivt vilka vi verkligen är som tankar och känslor, som en slags evig ande som har denna mänskliga erfarenhet. Vi var och är helt enkelt i så måtto en del av denna kollektiva undrande existens som ändå har vårt eget unika uttryck och intryck. Vi är tydligt influerade av vår genetiska och fäderneärvda disposition, uppfostran och sociala miljö, men vi är faktiskt inte bundna av dem, vi kan utvecklas och vi kan lära oss att fungera från denna högre nivå av visdom och förståelse och på så sätt att vi blir mer av vem vi faktiskt redan är.

Även dessa nya insikter kommer att hålla på att förflytta sig vidare efterhand som vi går djupare och djupare i oss själva med denna underbara känsla av pånyttfödelse - uppvaknande. Detta överträffar faktiskt sinnenas intryck, som utvecklas vidare, åtminstone i förhållande till vad som vi hade dem definierade till av våra tidigare mer ändliga, programmerade sinnen.

När vi börjar få reda på vad som verkligen händer så förändras allt. Våra hela perspektivförskjutningar gör att vi förflyttar våra känslogrundande värderingar till nya realiseringar, till gryningen av vårt växande medvetande. Vissa människor kommer till denna nollpunkt - intern inflexion - direkt genom djupgående emotionella upplevelser, medan andra kommit på detta helt informationsmässigt, men dessa två kommer att konvergera förr eller senare, eftersom vår ständiga strävan efter att sätta ihop bitarna fortsätter tills dess en annan dimension kommer att bilda vår uppfattade verklighet och allt är vettigt på flera nivåer än tidigare.

Men som vi vet, så kommer sann lycka alltid att gäcka de som inte vill utvecklas. De kommer att för alltid leva alltmer skilda från sina verkliga känslor och alltid sträva efter känslor som de aldrig kommer att nå. Det är mycket tråkigt, eftersom detta utgör samma potential som ligger inom varje mänsklig varelse själsligt.(emotionell självförståelsemässig disposition)

Så i verkligheten, så gäller att denna förmåga att leva medvetet medveten och med full befogenhet till förändring av det emotionella själsliga livet, som är något som är tillgängligt för alla och via en mycket naturlig väg för var och en av oss. Denna upplyftning av människor till hjältar, gurus, avatarer, frälsare eller någon annan sorts halvgudar är också det en social ingenjörsmekanism som används som verktyg av sociala manipulatörer och är något som har antagits av dem som inte vill anstränga sig intellektuellt emotionellt heller och alltså ta ansvar att fullt ut för att förverkliga sig själva genom att öka sin emotionella självförståelse och leva mer medvetet medveten. Detta passerar då som lämpligt och bekvämt, så de flesta av den intellektuellt lata mänskligheten kan gå tillbaka till sitt liv i skenbar lätthet och komfort.

Vår uppgift är att lösgöra oss från detta innevarande paradigm av social ingenjörskonst och inte bli inblandade igen i det på en och samma gång. Vi har tidigt fått lära oss att en sådan frigörelse är bara för de superupplysta, de som generellt tidigare var de höga och mäktiga eteriska asketerna, de som fullt ut hade ägnat sina liv till mer eller mindre konstant meditation samt undervisning i sin visdom. Så är det inte alls och så har det naturligtvis heller aldrig varit. Det går betydligt snabbare och enklare, det är i allt bara en fråga om motivationshygien, en tanke rör sig snabbt men det tar tid att tänka och uppleva sina känslor - att bearbeta visdomens mylla.

Att syntetisera destillat av informationen i denna nyfunna medvetenhet blir då spännande, medan samtidigt utgör det en daglig utmaning. Att vara väl informerad om den illusoriska karaktären av denna innevarande nivå av existens som vi har injicerats in i, är därför absolut nödvändigt för att hålla sig fri från sina egna många fällor och vidare att gå vilse i sig själv. Ändå är det samma information som kan kännas så mörk och betungande som är det som främst verkar ledande när vi lär oss att få grepp om denna synbara paradox som kallas livet.