Och medan det fortfarande finns rätt många människor där ute i hela den Anglozionistiska västvärlden under den Djupa Staten, som fortfarande kan känna sig övertygade om att Grekland har förtjänat vad de har fått och att utkämpande av krig i fjärran länder är det enda sättet att bibehålla västvärlden med sin Anglozionism säker och så givetvis att Trump är dum och Putin är det största och elakaste spöket på denna sida om Stalin om inte rent av värre, SÅ har nu ändå väldigt väldigt många – som dessutom blir allt fler – också kommit att ifrågasätta den officiella versionen (erna) av händelser som beskrivs i de ägardirektivstyrda opinionsbildningsmedierna.

Något som, om någon frågar mig, alltid är någonting bra, även om det inte nödvändigtvis betyder att de slutsatser som dras alltid är helt relevanta i förhållande till verkligheten...

Mycket av det, tror jag, har att göra med en växande känsla av missnöje med det sätt på vilket ett alldeles uppenbart stort antal ämnen hanteras av de stora medierna och den politiska världen. Eftersom, något som kan tyckas helt självklart, vissa ämnen nu ligger totalt öppna på mycket transparenta sätt som beskrivande av hur finans och geopolitik är sammanflätade. Ingen utom svenskar tror fortfarande på att politiker styr ekonomin.

Människor på jorden i övrigt förstår enkelt att bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken och de agerar för att skapa en förändring från detta.

Om du tar ett steg tillbaka och tittar på saker från ett givet avstånd, så är det hela verkligen är för dumt för att kunna hållas för att vara sant, men oändliga upprepningar av samma linjer, vare sig de är sanna eller inte, har gjort rena sagor accepterade som vore de sanningar huggna i sten. Det begränsade är nu verkligen ansett som större än det obegränsade - inte minst i Sverige

Det är som att sälja tvättmedel. Det är precis så på det sättet: säg något tillräckligt ofta och folk börjar tro på det, de börjar ansluta sig till den förmedlade versionen. Fan vad trött jag kan vara mellan varven på Edward Bernays-ligan. Naturligtvis är det ju inte någonting som gör så ont att människor inte väldigt mycket vill tro på att en återhämtning är här. Precis som att de verkligen vill tro på att produkt X kommer förvandla dem till skinande glada människor klädda i ultra vita skjortor som skuttar runt på en blomstrande sommaräng. Men det kan vara värre saker som kommer ifråga också.

Någonstans längs den inte längre så skarpa kanten mellan pengar och makt, finns det massor av människor som ägnar hela sitt liv till att utforma olika sätt för att skapa en miljö av din kognitiva formatering för dig. Och om du är som de flesta människor, så gillar du det, eftersom det frikänner dig från att behöva tänka själv - du behöver inte riskera att klandras för att ha tänkt fel - vara dum. Men priset som skall betalas, det kommer inte med reklamen: om du låter andra tänka åt dig, kan du eller dina barn hamna i krig när som helst baserat på någon annans godtyckliga val – någon som avser att främst gynna sig själv. Och faktiskt, det har aldrig funnits några andra grunder till krig än den grunden. Inte ens Hirohitos rätt grova förräderier mot den Japanska befolkningen hade andra syften än denna grund

Det är naturligtvis ingalunda första gången jag tar upp det här temat, men jag ska fortsätta att göra det igen tills det inte längre finns något mer behov av det. Berättelserna vi bombarderas med 24/7 - 365 under det ganska lustiga missvisande begreppet ”Nyheter” har upprättats, masserats och för-tuggats för vår smidiga och smärtfria kognitiva matsmältningen och som sådan sörja innehåller de endast små små identifierbara flingor som beskrivning av verkligheten. De är utformade för att få oss att må bra, inte för att vi skall förstå världen omkring oss.

Vi har den vilseledning som vi har förtjänat så länge som människan är ofullkomlig - vilken lär vara för alltid - så vi måste sträva efter vår egen förbättring som människa - utveckling.

Detta definierar den ovillkorliga riktning som vi måste gå inom oss själva om vi inte vill gå under, vi måste ta vårt eget ansvar för vår egen självförståelse eller bli till alltmer olyckliga offer för vår egen oförståelse.