SE till att läsa detta NU!

För det första så kan vi inte någonsin helt övervinna våra självförstörande tendenser - så vi måste därför hela tiden försöka (att utvecklas) - eftersom vi förblir ofullkomliga och den sista av vår art dör annars genom strålförgiftning eller kvävning av giftigt damm på en obeboelig planet.

I det förra fallet behöver vi alltså utvecklas bortom våra självförstörande tendenser och gå in i ett alltmer hälsosamt förhållande med våra sinnen, vårt ekosystem och med varandra.

Ingen av dessa två ändringar skulle fungera i en Hollywood-filmatisering.

I det vidare kommer konflikt och drama som vi känner det att upphöra att existera när vi drar oss upp och bort från de självförstörande mönster som förde oss till denna punkt.

Vi kommer alltså antingen att behålla samma destruktiva bana och möta det oundvikliga slutet på den mycket snart, eller så kommer vi att avvika från den banan till något väldigt annorlunda. I båda fallen är det inte att kyssa tjejen medan de räntebelastade lånens omsättning rullar vidare, inte coolt vandra bort från explosionen och inga spin-sparkar på den dåliga killen ifrån en klippa ner i lavan efter att ha utspelats som en kort, minnesvärd finalkamp.

Jag säger det här eftersom det verkar som om många människor är snabba att hoppas på en Hollywoodfinal som slutar på något sätt. Kanske är det inte så underligt egentligen, när det är det enda som de faktiskt känner till...

En del folk hoppas att Donald Trump blir arresterad för att konspirera med Ryssland och släpas i kedjor till fångenskap och allt går tillbaka till det normala. Det kommer alltså inte att hända.

En del folk hoppas att president Trump dränerar träsken, låser in Hillary Clinton, arresterar det mesta av Capitol Hill för barnmord, och förstör den Djupa Staten. Det kommer möjligen att hända till delar men det spelar egentligen ingen som helst roll så länge människor inte förändrar sig själva i en tillräcklig omfattning.

Människor hoppas även att det kommer en våldsam revolution som återställer individuell suveränitet för medborgarna. En egenmakt som de uppenbarligen varken har haft eller känner till någonting om - eftersom då hade vi ju de facto inte kunnat befinna oss där vi är...

Människor hoppas samtidigt att det kommer en fredlig folkrevolution som utrotar den härskande klassen och ersätter status quo med vad deras egen personligt begåvade uppfattning av ismer är för någonting. Deras egen nytta...

Alla ser omedvetet efter ett stort, momentant klimax där de goda killarna är rättfärdiga och de dåliga killarna ställs inför rätta.

Och det kommer bara inte att gå till på så vis.

Vårt beroende av drama och konflikt är nu så starkt att vår förmåga att leva i fred nu är så svag att konkurrens blivit psykosocialt existentiellt behov av liv och död.

För att kunna leva i en fredlig värld där vi samarbetar harmoniskt med vårt ekosystem och våra medmänniskor, måste vi överträffa vår egen oförmåga att helt enkelt bara vara existera - vi måste ta ett steg från att vara filosofiskt materialistiskt orienterade till att bli mer filosofiskt idealistiskt orienterade - mer intellektuellt emotionellt alltså.

Att ha en värld där all mänsklig uppfinningsrikedom pekar på att göra världen till en bättre plats istället för att uppfinna nya sätt att skapa deponi för massförbrukning och nya sätt att döda och utnyttja varandra, vi kommer att behöva ha sinnen som kan att överleva i en miljö med mycket mindre konflikt och när vår uppfinningsrikedom verkligen går igång, mycket mindre arbete också. Minnen som kan vila bekvämt utan frenetisk upptagenhet för bekräftelse eller drama. Sådana sinnen är för närvarande sällsynta bland våra medmänniskor.