Ja jo, visst har Bertil Torekull erfarenhet av att komma i delo med Investor som chefredaktör på SvD och kanske just därför kanske man kan tycka att han borde adressera vad som utgör det fundamentala mekaniska problemet med att ha enskilt kontrollerade skulder som principvärde på det allmänna betalningsmedlet i samhället..
Nu väljer i stället Torekull att slå an en air av folkhemsromantik i sin prosa, som vore det på så vis att skuldmättnad, ackumulerad räntekostnadstillväxt och telekominfrastrukturkontroll - betalningsinfrastruktur, inte hade någonting alls med det ovillkorliga systemhaveriet att göra....
Det spelar ingen som helst roll vad man tycker eller tänker om denna mekaniska funktion, den är liksom bara vad den är och ingenting annat. Ingen artighet, vänlighet eller hederlighet på jorden förändrar den utveckling som kommer av denna inneboende mekanik. Banker skall som juridisk person enligt aktiebolagslagen - som alla företag (AB) - verka vinstmaximerande, ingenting annat.
Med detta till grund i ett klimat med ett allt snävare utrymme med resurser, så kommer samhället ovillkorligen få kännas vid händelseförlopp som det som nu Swedbank befinner sig i, det finns liksom inget annat som är möjligt. Står valet mellan att fuska eller annars att erkänna att hela systemet är ett bedrägeri, ja då blir det fusk som utgör det mer tilltalande alternativet.
Så vad Bertil Torekull egentligen försöker säga i och med detta inlägg i debatten får väl med avseende på hans erfarenhet, kanske antas vara hänförligt till en längtan tillbaka till svunna tider....
Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.