Tänk efter mer, kan det inte vara så här:

Så snart operationen första världskriget slutade började den Djupa Staten ställa an för andra världskriget med att skapa två av krigets falska öppna oppositionsfronter, det nationella socialistiska tyska arbetarnas parti och det nationella fascistpartiet i Italien. Hirohito i Japan var så att säga redan påmönstrad och i båten, så Hirohito blev officiell regent den 19 november 1921 då faderns dåliga hälsa så passligt tvingade hovet att överföra hans officiella uppdrag till sonen Hirohito.

Benito Mussolini som tillsattes 1921 av bankiren Volpi Di Misurata (stad i Libyen..) var faktiskt en välkänd och inflytelserik "marxist" - en annan del av kulissen - som innan Comintern beordrades ta upp en ny identitet som ledare för det öppna nationella fascistpartiet.

När det gäller Adolf Hitlers "politiska" stamtavla var enligt uppgifter upp till en tredjedel av Hitlers SA och Gestapo-personal "tidigare" marxister: "Adolf Hitler själv var snar att medge att den nationella - stambegreppsgrundade - socialismen och kommunismen hade mycket gemensamt.

"Det finns mer som binder oss till bolsjevismen än som skilja oss från det", sa han en gång i upptakten till andra världskriget i ett i så måtto möjligen avslöjande samtal: "Det är framförallt en revolutionerande känsla ... Jag har alltid tagit hänsyn till denna omständighet och anser att tidigare kommunister ska få delta i partiet på en gång. Den svaga borgerliga socialdemokraten och fackföreningsrörelsen kommer aldrig att vara nationalsocialister, men kommunisterna kommer förbli det för alltid. " Hitler, i det här fallet åtminstone, var kanske sann mot sina ords nominella värde?

Efter att han hade tagit makten såg han till att tusentals kommunister var inskrivna i NSDAP. De förefaller ha varit särskilt effektiva i Gestapo och i SA, där de bildade kanske ändå upp till en tredjedel av det totala medlemskapet. Faktum är hur som helst att det var så många av dem att de fick ett speciellt namn. De var hur som helst populärt kända som "Beefsteak Nazi" inom underrättelsetjänstkollektivet - Brun på utsidan, Röd på insidan. "

Under andra världskrigets ansåg amiral Wilhelm Canaris, Abwehrs chef (tyska militära underrättelsetjänsten) till och med att det enda sättet att se till att falska radiomeddelanden skickades till Moskva och inte de senaste Wehrmacht-rörelserna i den östra operativa verksamheten, var att ha sådana radiomeddelanden vars sändning övervakades av underrättelsetjänstemän som var inriktade på kontraoperationer.

Det var väl en sak för Hitler att godkänna falska radiomeddelanden, men det fanns ingen ursäkt för att inte ha de falska radiosändningarna övervakade av erfarna officerare inom kontraspionaget. Att vägra att genomföra den här kritiska standarden för operativa övervakningsförfaranden skriker om förräderi grundat på lydnad mot en högre beslutande instans, eftersom även Bormann själv borde ha velat se till att ingen av hans underordnade sände känslig information till Moskva.

Det faktum att Hitler vägrade sådana elementära försiktighetsåtgärder informerar oss om att Hitler & Company var Djup Statens agenter och saboterade den tyska krigsinsatsen från Berlin. Faktiskt, det var redan vintern 1941-42 så att Gehlen - och vem Gehlen spelade för det vet vi alla numera - och andra generaler hade bedömt att den sovjetiska kampanjen var ett hopplöst företag "... inte för att det inte kunde bli militärt eller politiskt vunnet, utan på grund av Hitlers fortsatta inblandning (han skulle alltså offras redan då tillsammans med det Tyska folket), vilket skulle resultera i sådana elementära blundrar som gjorde att ett nederlag var oundvikligt.

Hitler tillät den Djupa Staten att vidare infiltrera det nationella socialistiska tyska arbetarnas parti och dess militariserade enheter, men han vägrade att se till att Bormanns underordnade inte överförde Wehrmacht-rörelser till Moskva!

Gehlen beskriver naturligtvis detaljerat Hitlers sabotage av Tysklands sovjetiska kampanj. Den militära strategiska personalen ville av naturliga skäl koncentrera resurser på att ta Moskva, eftersom Moskva var befäls och kontrollplats för de sovjetiska styrkorna. Hitler insisterade på att sprida insatserna på tre fronter. Generalstaben såg att sovjeterna skulle inringa den sjätte armén i Stalingrad och krävde en strategisk reträtt. Hitler förbjöd detta och 200.000 av Tysklands bästa trupper gick förlorade, inklusive förlusten av tidsmässigt oersättliga vapen.

För att ersätta dessa förluster ville generalerna rekrytera miljontals villiga volontärer från anti-kommunistiska led, dvs ryssar, ukrainare, litauer etc. "Vilka efter tjugo års godtycklig orättvisa och terror i sovjetimperiet, längtade efter återupprättandet av grundläggande mänskliga rättigheter så som värdighet för människan, friheten, rättvisan och egenskaper som inte direkt förenade varje invånare i det sovjetiska imperiet (i den mån man inte arbetade direkt för Moskvas system) i en gemensam beredskap för att stödja tyskarna. Vad kan vara mer naturligt för oss än att utnyttja denna beredskap? "

Ja... Gehlen var redan då den givne experten på Sovjetunionen och Stalin köpte vapen av IG Farben som förmedlades av Lord Beaverbrook - den Engelske rustningsministern.

Genom Norsk Hydro och tungvattentillverkning, finns det ju möjligen fler gemensamma nämnare som kan kopplas till Sverige i detta – men då menar vi inte att ”Gestapo” de Facto hade personal i Ljungaverk…

Men man kan ju till eventuell ledning i alla fall säga säga att Reinhardt Gehlen var underrättelsetjänstchef i Tyskland och att Ericsson ägdes av Investor, samt att SKF i princip hade monopol på kullagertillverkning och försäljning i hela den naziockuperade zonen.

Gehlen byggde ju lite märkligt nog upp Väst – Tysk underrättelsetjänst även efter kriget och samarbetade med Thede Palm på T-kontoret som den främste experten på det Sovjetunionen som var part i det kalla kriget…