Människans bästis - jycken, den är numera så solidarisk i sitt beteende att den nästan blivit människa, i vart fall om man får tro deras ofta stolta ägare.
Numera sitter den, äter och ligger där människor gör det, kläs som vore den fåfäng och talas till som om den tänker i ord.
Dessutom tar den samma mediciner, äter samma kost och lider samma åkommor som sina hussar och mattar - det sistnämnda är jättemärkligt, verkligen.

Hunden har blivit en sönderavlad, ramsned, missbildad, ouppfostrad, överviktig, omotionerad, diagnosspäckad och lättkränkt ännu bättre kompis till människan - med samma ambition om att hellre dö än att bli eftertänksamt introspekterande.

Fy på er, hundar, ni borde veta bättre!"//Per F.