Vad har vi lärt lärt oss av våra resor i vad som en gång kallades "cyberrymden"? Helt enkelt att människor vill bli behandlade med respekt och ja, att deras förmåga till självbetraktelse alltid kan förbättras som den kan för alla.

Detta är också sant för nationer och den globala historien sedan slutet av andra världskriget, är verkligen historien om länder som en gång under koloniala (eller neokolonialistiska) styren kräver respekt. Vittnesmål i verkligheten - Kina, Indien och Vietnam. Framväxten av de två första har i synnerhet förändrat vår värld och skapats för en global miljö som är radikalt annorlunda än på slutet av 1940-talet, när alltså USA var på toppen av sin globala makt, vilket också krävde en fortsatt hotbild för att vidare kunna motiveras militärt.

Detta är lite av en förenkling, naturligtvis - neokoloniala mönster finns fortfarande i stora mängder. Men amerikanska politiker som misslyckades med att känna igen detta skift i världen har ofta inte dömts särskilt väl av historien.

Ljuset av verkligheten är i så måtto numera rätt så hyfsat obönhörligt, mycket av det som nu framkommer är inte mycket till smickrande, i amerikanska sammanhang är det då tre huvudfigurer inom den amerikanska utrikespolitiska inrättningen som behandlade dessa realiteter: Dwight D. Eisenhowers statssekreterare John Foster Dulles; hans bror Allen, som i många år var chef för Central Intelligence Agency; och George F. Kennan, en av landets mest inflytelserika diplomater.

Kennan var kort sagt en riktig gammaldags kolonialväldesentusiast, men mer om honom vid ett annat tillfälle, eftersom det för vårt vidkommande mer handlar om vilken inblandning som svenska intressen hade i detta. Ja,Kennan var Sangeranhängare och naturligtvis rasindelningsentusiast, men det lämnar vi också till ett annat tillfälle.

Trots deras skillnader delade bröderna Dulles alltså utåt sett en ivrig tro på Pax Americana - för att täcka upp för den Djupa Staten - under efterkrigstiden. Detta är ju knappast en överraskning för två män som, med sin privilegierade bakgrund och tidigt karriärarbete för fadvokatfirman Sullivan & Cromwell - som då bedrev juridik inom kolonier som specialisering, omfamnade en Wall Street-vy som spände över världen, det passade som hand i handsken. Relationerna med Investor hölls följaktligen i klädsam tysthet som sig bör. Verkligheten kan dock precis med all nödvändig säkerhet uttryckas ha varit en helt annan.

Om Investors inflytande på amerikansk telekominfrastruktur förändrades under Allen Dulles tid........

När bröderna Dulles arbetade tillsammans som utrikesminister och CIA-chef på 1950-talet föreslog de, planerade och genomförde USA-sponsrade insatser och hemliga aktioner mot fiender i bland annat Kongo, Guatemala, Indonesien, Iran och Vietnam. (Efter att hans bror dog 1959, blev Allen allt mer marginaliserad - och slutligen avskedad av JFK - 1961 Bay of Pigs fiaskot på Kuba.)

Var och en av dessa länder hade unika historier och kontext. Ändå behandlade bröderna Dulles varje situation som skuren ifrån en enda, rödfärgad, kommunistisk väv (med fullständigt godkännande av president Dwight Eisenhower, vars rykte som en skarp och sofistikerad utövare av internationellt statsmannaskap, måste anses komma att bli ifrågasatt vad det lider). Det kalla krigets stjärna lyste kall över världen....

Mycket av vad som har gått "fel i världen" under de senaste fem decennierna kan hänföras till "misstag" som gjorts av John Foster och Allen Dulles, det skulle vara rättvist att säga att "amerikaner som försöker förstå rötterna i deras lands problem i världen borde inte titta på Foster and Allens porträtt utan i en spegel. " På ett annat sätt är tron ​​på amerikansk exceptionalism ett svårt beroendeframkallande läkemedel att sluta med. Brödernas syfte var och förblev skapandet och upprätthållandet av det kalla kriget, enligt direktiv som de måste ha fått någonstans ifrån...som till exempel den part som tjänade mest på det kalla krigets uppkomst och vidmakthållande och som utan att synas i allt väsentligt medverkade till "framtagningen av kärnvapen"...

"Fördrag är som rosor och unga tjejer. De varar medan de varar."

Men de mörka skuggor som har dolt verkligheten vara inte längre.

Det om unga tjejer och rosor sade president Charles De Gaulle, som år 1966 beordrade Nato att lämna sitt huvudkontor i Paris och ta sig ut ur Frankrike.

Nato i år firar en stor födelsedag. Den unga tjejen 1966 är inte längre ung. Alliansen är 70 år gammal.

Och under detta åldrande NATO idag, är USA alltså engagerat i att bemöta en attack på någon av 28 nationer från Estland till Montenegro till Rumänien och Albanien, som en attack mot Förenta staterna.

Tiden är nu över - mogen för en strategisk granskning av dessa krigsgarantier för att bekämpa ett kärnvapenförsett Ryssland för att försvara länder över hela Europas längd, som få amerikaner ens kunde hitta på en karta om de så ville.

Tydligen.... uppdagade president Donald Trump på sina resor till Europa, frågor om huruvida dessa krigsgarantier stämmer överens med vitala amerikanska intressen och om huruvida de kunde klara en noggrann kostnadsanalys...

Chocken i vårt etablissemang att Trump ens uppvaktat denna fråga framför européerna, föreslår alltså dessutom att etablissemanget, nu fastfruset i verkligheten - a.k.a paralyserat, faktiskt borde göra något i verkligheten för att motivera dessa svepande krigsgarantier....