Grunden till varför det fortlöpande blir allt svårare att hantera alla dessa kriser, ligger i själva grunden till vårt finansiella system, det vill säga det sätt som pengar skapas genom och får sitt värde grundat på.

Pengar skapas i de privata vinstmaximerande bankerna genom att en skuldhandling bokförs som en deposition – insättning - vilket blir de pengar till utlåning som någon kan disponera, individer eller nationer. På så vis kan bankerna påverka - styra - penningmängden i samhället. För att kontrollera mängden pengar i samhället på detta vis, så tar bankerna betalt i form av ränta - pris.

Priset – ränta – utgör en kostnad som ligger utanför det skapade lånebeloppet, vilket skapar ett växande krav på nya krediter för att täcka kostnaderna för äldre krediter.

Detta är vad som driver kravet på tillväxt i ekonomin. När inte den reala ekonomin kan växa lika snabbt som vad den samlade räntekostnaden kräver, så minskar den cirkulerande mängden pengar i den reala ekonomin.

Systemets inneboende natur för därför med sig att alltmer tillgångar kanaliseras till bankerna.

I ett system där bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken, råder inte demokrati, det råder finansiell diktatur eftersom det är systemets inneboende natur som inte kan regleras funktionsmässigt.

Systemet måste rent matematiskt sluta i ett sammanbrott då skuldbördan växer mot oändligheten. Under tiden ökar prestationspressen på människorna, på naturens och våra sociala system. Likt människorna kommer även naturens system alltmera ur balans. Tillväxttvånget respekterar inte alls behovet av återhämtning. Samhällen är tvungna att spara på jakt efter möjligheter att klara av en allt tyngre skuldbörda. Se på åtstramningspaketen i många länder. Samtidigt förväntas alla att konsumera så att det blir tillväxt och vi kan betala tillbaka en omöjlig skuld. Detta är en ekvation som inte går ihop.

Vi måste förändra detta system som förstör våra barns framtid.