Parlamentarism är ett statsskick där en regering är beroende av ett stöd ifrån ett (numera vanligen folkvalt) parlament (i Sverige och Finland kallat riksdag). Parlamentarism kan förekomma i konstitutionella monarkier och i republiker, och räknas ofta som en nödvändighet för ett demokratiskt statsskick (förutom presidentstyre). Ett annat demokratiskt statsskick är alltså presidentialism.

Grundtanken med parlamentarismen är att regeringen åtminstone måste tolereras av folkrepresentationen eller någon av kamrarna i folkrepresentationen, om denna består av mer än en kammare. Röstas ett misstroendevotum igenom måste regeringen avgå. Regeringen sägs vara parlamentariskt ansvarig.

Parlamentarismen kan kombineras med folksuveränitetsprincipen, vilket innebär att all offentlig makt - alltså inte någon annan makt som till exempel den ekonomiska makten - ska utgå direkt från folket. Så är fallet i Sverige enligt nuvarande regeringsform. Det svenska systemet har därvid på papperet - alltså på papperet - närmat sig ett direkt styre av parlamentet, men har av tradition ändå gett sken av att ha behållit en stor makt hos regeringen.

Parlamentarismen kan också kombineras med maktdelningsprincipen, där makten samsas mellan flera maktcentra, varav parlamentet bara är en av flera instanser. Maktdelning kan också vara mellan två kamrar inom parlamentet. Det vanligaste är ett parti-valt parlament.