Council on Foreign Relations (CFR), som grundades 1921, är en 4900-medlemmar stor tankesmedja som specialiserat sig på
USA: s internationella frågor. Dess församling inkluderar högt uppsatta politiker, företagsledare, hyllade journalister, framstående jurister, ledande mediaprofiler, kända forskare och framstående ideella proffs - "filantroper." CFR är PR - avdelning - skapar politiskt trovärdiga kulisser tillsammans med Bilderberggruppen och Trilaterala komissionen, det gäller alltså att se trovärdiga ut för etablissemanget i det allmännas ögon. Det utövar stort inflytande på utrikespolitiken och de beslut som fattas av verkställande tjänstemän och kongressledamöter i USA och andra länder.

Den 13 december, Council on Foreign Relations släppte sina årliga förebyggande prioriteringar för att hjälpa beslutsfattarna planera för eventuella "oförutsedda" händelser. Dokumentet utvärderar pågående och potentiella våldsamma konflikter och källor till instabilitet och grundar sig på den inverkan de skulle ha på amerikanska intressen samt deras sannolikhet att inträffa i 2017.

Eftersom den amerikanska utrikespolitiken verkar ledande för den amerikanska inrikespolitiken, sker det alltså med viss given följdriktighet alltid "amerikanska" interventioner i andra länder, vilket alltså i grunden bara syftar till att gynna situationen för den Djupa Staten inom den Anglozionistiska bankhegemonin med sitt militärindustriella komplex och sitt underrättelsetjänstkollektiv.

Man hade alltså inte förutsett - planerat - att Donald Trump skulle bli president.
"Med en ny presidents förvaltning, förutsatt att den installeras (!), är det viktigt att hjälpa beslutsfattarna att förutse och förhindra eventuella kriser som kan uppstå och hota USA: s intressen. Vår årliga undersökning syftar till att belysa de mest sannolika källor till instabilitet och konflikter runt om i världen så att regeringen kan prioritera sina insatser på lämpligt sätt », Jorå serru det är alltså så man avser att skapa de problem som man sedan tillhandahåller lösningarna på.

Det största och mest allvarliga problemet är givetvis Ryssland, alltså då att man måste komma på ett bra sätt att etablera en politiskt trovärdig kuliss för att kunna skapa en konflikt med Ryssland.

Pentagon lanserade en av sina vanliga rentvå - sig själv - undersökningar och en tungt redigerad sammanfattande rapport som släpptes i slutet av november.
Men det gick fortfarande att hitta några användbara bitar i den:
Rapporten, som släpptes av amerikanska Central Command den 29 november, visar att ledande amerikanska officerare i flygvapnet vid det kombinerade Air Operations Center (CAOC) vid al-Udeid Airbase i Qatar, var ansvariga för beslutet att genomföra flygangreppen i september mot Deir Ezzor med syfte att:

* vilseleda ryssarna om var USA avsåg att slå till så att Ryssland inte kunde varna för att attackerna riktade sig mot de syriska trupperna

* ignorera uppgifter och underrättelseanalysers varning om att de positioner som ska slås ut var syriska regeringens snarare än den islamiska staten

*skifta plötsligt från en avsiktlig planerad inriktning på processen till omedelbara insatser i strid med det normala gällande flygvapnets förfaranden

Fyra dagar efter utredningsrapporten om Deir Ezzor släpptes officiellt, drog den danska regeringen, utan att ge någon offentlig anledning tillbaka sin luft - kontingent från medverkan i ytterligare åtgärder inom ramen för USA: s befäl i Irak och Syrien.

Med attacken på Deir Ezzor har Pentagon:

* stöttat ISIS till att vinna belägringen av Deir Ezzor där 100.000 civila och soldater hotas att bli brutalt dödade

* försökt ordna grunderna för fastställandet av ett ISIS styrt "salafistiskt furstendöme" i öst-Syrien

* Lurat en europeisk partner i Nato och därför förlorat sin aktiva samarbetspartner gällande Syrien och Irak

* förstört Kerrys överenskommelse med Ryssland om en samordnad kamp mot av FN utsedda terrorister i Syrien

* fått USA utsparkat från ytterligare internationella förhandlingar om Syrien
Det är tydligt att den amerikanska officer som var ansvarig för attacken och dess konsekvenser är en Lt Gen Jeffrey L. Harrigian som tidigare offentligt uttalat sig mot en överenskommelse som hans överbefälhavare hade kommit överens om.

Han hade i detta sannolikt uppbackning från försvarsminister Ash Carter.
Vita huset reagerade inte på denna offentliga militära olydnad och underminering av sin diplomati.

Att Trey Gowdy kommer att påverka Svensk inrikespolitik genom att åtala Hillary Clinton, detta torde alltså vara hugget i sten och det kommer att visa sig vad som har utgjort kärnan i Anglozionisthegemonin och varför som Sverige är det mest Clintonsoroslojalistiska landet på jorden.

Antingen så finns det en sammanlagd och växande räntekostnad i den totala ekonomin, eller så finns det inte någon sådan - det är inte svårare än så!
Hur stor del av en ekonomi kan bestå av bara räntekostnader?

”Det finns ett momentum i det här i dagsläget”, sa Stefan Ingves.
Han konstaterar att Riksbanken, trots sitt ansvar för den finansiella stabiliteten, inte har befogenheter att själv agera med riktade åtgärder mot hushållens skuldsättning.

Okej. Och vidare:

”Därför har vi gång på gång gått igenom vad som borde göras. Men Riksbanken kan inte sköta alla problem i svensk ekonomi”, dundrade riksbankschefen.
Ja men då så - Riksbanken kan inte göra något åt det ekonomiska momentum som skapas av en överskuldsatt befolkning och ett skuldmättat enskilt kontrollerat kreditbaserat system.

Att Wilson sålde sig är uppenbart, men inte detta förty så skulle Ron Paul kunna innebära någonting nu.

"Jag är en mycket olycklig människa. Jag har omedvetet förstört mitt land. En stor industrination styrs av sitt system för kredit. Vårt system kredit koncentreras. Tillväxten av nationen, därför, och alla våra aktiviteter är i händerna på några få män. Vi har kommit att bli ett av de värst styrda, en av de mest fullständigt kontrollerade och dominerade regeringarna i den civiliserade världen. Inte längre en regering av fri åsikt, inte längre en regering av övertygelse och omröstning i majoritet, utan en regering av yttrandebegränsning och tvång under en liten grupp dominanta män. "
~ Woodrow Wilson