Politiska löften i allmänhet och partipolitiska vallöften i synnerhet är som bekant inte några direkta gjutjärnsgarantier och de kan ju demokratiskt närmast illustreras av liknelsen med dilemmat för bilisten som stannar i det lilla samhället för att fråga den lokala människan om den känner till vägen till den stora staden och möts av svaret – Ja, men inte härifrån.

Politikernas svek kommer därför att vara ett försök att övertyga människor om ett alternativ som de vet inte är tillgänglig under några som helst omständigheter. Men folket stiger slutligen upp i medvetet medvetande mot en politisk elit som har förrått dem och samhällets intressen vid varje given tidpunkt, genom att det allmänna medvetna medvetandet ökar med tiden.

Varje politiker som nämner den polariserande kulissens företräden framför sakfrågor med bäring på verkligheten, skall med rätta misstänkas för att inte vilja eller ha förmåga att leda sakfrågorna till sin lösning för det allmännas bästa.

Problemet är dock mycket djupare och mycket mer allvarligt än regeringar, vilka är ett rent symptom på vad Sverige lider av. Att skylla på prinsen av dårar får inte förblinda någon från att se den stora skaran av dårar som gjorde honom möjlig till att bli deras prins.

Om vi inte tar tillbaka kontrollen över bildningen av våra barn och varandra så, kommer våra intellektuella förmögenheter bara gå kontinuerligt från dåligt till värre och våra egna barn kommer då bara att dyka upp till valurnorna för att rösta oss alla till fortsatt slaveri. Frihet börjar med egenmakt - genom förståelsen för egna känslogrundande värderingar.

Makten behöver därför inte förändra dina sinnen. Makten försöker etablera sinnet i dina barn.

Den ruttna kärnan av alla problemen idag är rent ekonomiskt mekaniskt det privatkontrollerade skuldbaserade finansiella systemet med förtroendeskapande centralbanker och en patologiskt moraliskt korrumperad politisk adelsklass.

Politiska – nyttiga – idioter med sina händer på rattarna till den chimära makten avlades och tränades att vara där för att tjäna den Djupa Statens agenda - inget annat. De är helt enkelt inte spantade för annat än att picka kornen i sina mentala grushögar eller visionen bortom sina egna pengar från bankerna, till att göra någon form av altruistiskt ledande beslut.

Paradexemplet nu är eurotomanerna. Ganska hyfsat ovillkorligt beredda att förstöra liv och tillvaro för miljoner människor för att föreviga sina egna trynen i det guldpläterade tråget.

Pest till dem alla i sina hus!

Ingen verkar se ”skogen för alla träd”. Inget finansiellt taskspeleri kommer dock att kunna fixa till de överskuldsatta ekonomierna. Vi har nu gått in i en period av Malthusiansk ekonomi med miljarder konsumenter som konkurrerar om att få bli ännu mer skuldsatta som människor i evig tävlan om ändliga resurser – utan något mer att ge som säkerhet för skuldsättning till bankerna.

”Konspirationsteori” är en term som på en och samma gång slår an en sträng av rädsla och ångest i hjärtat på nästan varje offentlig person, särskilt journalister och och den intellektuellt uniformerade kader vars själsliga legitimitet motiveras av titeln akademiker.

Sedan 1960-talet har etiketten - som lanserades av CIA med ett givet syfte - konspirationsteori, blivit en disciplinär enhet och en princip som har varit överväldigande effektiv för att definiera vissa händelser som ligger utanför konvenansens gränser för ifrågasättande eller debatt. Att undvika ifrågasättande!

Särskilt i Sverige görs i grunden legitima frågor om tvivelaktiga officiella berättelser vilka är avsedda att desinformera allmänheten (och därmed offentlig politik) avseende stora bakomliggande planerande tankar om brott, till någonting som måste flamberas bort från det offentliga psyket till varje pris.

Men går det inte längre att stoppa det ljus som kommer inifrån i verkligheten.