Det råder alltså stagflation inom det enskilt kontrollerade kreditbaserade systemet BIS och IMF, alltså även i Sverige.

Stagflation kan uttryckas som finansiell tillgångsprisinflation samtidigt med realekonomisk stagnation grundad på deflation.

Missuppfatta mig inte nu, jag tror inte att själva förutsägelsen av den exakta ordningen på utvecklingsförloppet i samhället, alltså i vilken ordning exakt som vilken given händelse inträffar, är vad som avgör om utvecklingen kommer att ta sig formen av det ena som uttrycks eller det andra som uttrycks. Verkligheten är gemensam och sanningen är enskild. Enskilda händelser kan dock vara möjliga att påverka, det totala utvecklingsförloppet är det emellertid inte. Allt är ett och ingen kan styra allt eftersom ingen människa är fullkomlig.

Jag säger därför inte att saker och ting kommer att hända som exakt i min beskrivna ordning och tidsram - jag missbedömer ofta människors förmåga till förståelse. Därvidlag är jag också tyvärr lik de centralbanker med egna avdelningar som beskriver utvecklingen i förväg. Vi beskriver olika hur vi ser att framtiden kommer att gestalta sig, riktningen på det beskrivna gestaltandet beror givetvis på perspektivets syfte. Vilket som blir vad ser vi inte ännu, men tro mig. Verkligheten kommer att bli synlig med all önskvärd tydlighet. Den fråga som därför blir allt viktigare nu är om detta skapande av en bild kommer att vara tillräckligt för att fortsätta hålla bankernas – förmodade – demoner i schack eller inte. Jag för min del vet vad jag vill förmedla för bild och det vet uppenbarligen bankerna också...

De kan nämligen inte fortsätta för evigt, inte ens någon särskilt lång tid ytterligare. Bankerna kan bara blåsa finansiella tillgångsprisbubblor tillräckligt stora, sedan blir de nämligen för stora och då spricker de. Och då kommer människor denna gång att förlora sin tro på bankbildens beskrivande förmåga av verkligheten. Så förvanskningar av ordning och tidsram är ju definitivt ett alternativ om man vill vilseleda eller skapa illusioner, detta vet avdelningarna på riksbanken som har som uppgift att upprätthålla förtroendet för systemet – prisstabilitet.

I ett system där tillväxtkravet är ovillkorligt, är en minskande tillväxt bara vad det är - förödande och en krympande ekonomi har ju inte exakt en växande cirkulerande mängd betalningsmedel.....

Deflationen i realekonomin är alltså redan här. Alla pratar om lägre – negativa – inflationssiffror än väntat överallt, men priserna har pressats upp på konstgjord väg på så många sätt och på så många ställen, så även med tanke på det faktum att alla ignorerar vad inflation egentligen är, så blir det hela djupt absurt eftersom pengar ÄR skulder i ett enskilt kontrollerat skuldbaserat system för handel med varor och tjänster, med en betingad kostnad av aggregerad ränta. Ironiskt nog kommer det nu intressanta signaler från oväntade hörn i systemet, samtidigt som det kommer alltmer uppenbart vansinniga försök att skapa vanföreställningar vilka är tänkta att konservera den rådande ordningen och strukturen.

När hastigheten på pengar är låg, hur kan inflationssiffror då fortfarande vara positiva i ett skuldbaserat system? Bra fråga. Du kan berätta för mig om du vet. Det heter alltså deflation [organisk ekonomisk], det heter inte negativ inflation. Alltså skuldomsättningshastigheten innebär att till längre löptider på skulderna så skapas en ökad aggregerad kostnad för ränta eftersom den organiska ekonomiska tillväxten inte kan försörja räntekostnadstillväxten, ränta är som bekant en funktion av tid och vi vet nu att det är ingen exakt stor ökning av penningmängden, bankerna blir allt mer restriktiva med sin långivning - sitt pengaskapande - (även om det kan finnas offentliga ökningar i den monetära basen – statsskuld).

Denna deflation (penningmängd och / eller när hastigheten på pengar krymper och, först efter att priser och löner faller) är ett för all-tid efter skuldmättnad ett växande bekymmer. Det är bara det att detta fram till nu har varit gömt bakom en slöja av – mestadels – centrala opinionsbildningsskapande åtgärder. Bilder av stimulansåtgärder för bankerna, som ligger bakom olika finansiella tillgångsbubblor. De flesta av dessa är alltså rena kreditillusioner, uppbackade av skattebetalarna i olika länder eftersom bankerna inte får haverera, men som kunde delas ut till finansinstitut som har investerat i återköp av egna aktier för att upprätthålla aktiekurserna.

Alltså den svenska börsen är också överköpt även som en konsekvens av "expansiv penningpolitik" [fler räntebelastade krediter i omlopp] i andra länder.

Eller, du vet, detta har du kanske hör talas om? Billiga bostadslån, som gör att människor faller i fällan och köpa sitt drömhus, och, voila, ”Inflation” siffrorna går upp så länge som inte ”pengarna” absorberas i finansiella tillgångar, alltså att kreditomsättningshastigheten faller. Allt detta nonsens är utformat som det är för att hålla dig från att ta reda på vad som verkligen pågår och få dig att fortsätta använda dina pengar för att hålla bankerna från att gå i konkurs när bankernas fordringar – skulder som tillgångar i balansräkningarna havererar.

Centralbankernas chefsmagiker, som Åsa-Nisse finner det uppenbarligen lättare att driva upp aktier och bostadspriser än vad det är att hindra inflationen från att falla ner rätt långt söder om sina mål. Rätt i sida men fel i kommun, för att använda lite raljant eldledningsterminologi. Jag gissar att Åsa-Nisse och Jacob Wallenberg, har en del intressanta diskussioner om monetära eldledningsfunktioner just nu.

Medan sjunkande kostnader för allt från bensin till kaffe i och för sig kan vara goda nyheter för konsumenterna, så gör den finansiella tillgångsprisinflationen det allt svårare för låntagarna att betala av skulder och för organiskt ekonomiskt produktiva företag att öka vinsten. Alla pengar söker sig nu allt snabbare tillbaka till sitt ursprung - den punkt där skulden blev betalningsmedel. Faran kommer att accelerera när inflationen nu blir till ökande deflation, vilket leder hushållen till att nu i ökande takt fördröja konsumtionsinköp i väntan på ännu lägre priser och företagen börjar att skjuta upp investeringar och nyanställningar eftersom efterfrågan på deras produkter faller.

Jag tror att jag har förklarat detta tillräckligt många gånger snart. Ett enskilt kontrollerat valutafinansiellt system med räntebelastat skuld som betalningsmedel för arbetsdelning[handel med varor och tjänster] som har passerat sin skuldmättnadspunkt och befinner sig i stagflation, kan nu inte utvecklas på något annat sätt än att haverera. När inte den organiska ekonomiska tillväxten kan försörja den aggregerade räntekostnadstillväxten, så stagflaterar systemet, punkt jävlar slut. Utan möjliga likviditetsförsörjande finansiella bubblor så går förloppet nu bara snabbare till haveriet.