Var dag gick ridån upp till allmän beskådan, sidorna två beskrev kulissen i lådan.

En dräng hette Stefan den andre var Fredde, i kulissen de löpte och på var sin sida sig betedde.

Stefan han sade att Fredrik var stygg och Fredrik han svarte: Stefan han silar ju mygg.

Så fortsatte pjäsen i evärdelig tid och skillnad dem mellan blev allt mindre vid.

Så kom det en dag då väg kom till ände, de fann sig då båda att in i väggen de rände.

Ty kulissen var blott en schimär i en lådda, så bittert att konstatera för dessa drängar bådda.