Affärsmän eller tillverkare kan antingen vara fria näringsidkare eller statister, de kan antingen verka på den fria marknaden eller söka särskilda statligt reglerade förmåner och privilegier. De väljer efter sina individuella preferenser och värderingar. Men banker är i sig därav lika ovillkorligt som naturligt benägna till att vara statiskt nyttoskapande, alltså fullkomligt onödiga ur ett nyttoskapande perspektiv idag. De skapar ingenting, de tar betalt för att hyra ut ett verktyg som gör att folk inte behöver bedriva byteshandel och de tar så mycket betalt att i princip all nytta med handel nu tillfaller bankerna. Produktion har vi som alltså avvecklat sedan lång tid som sysselsättning.

Banker är företag som inte enbart bedriver kreativ inlåning genom skapade depositionsbevis och förvaring av individers medel och som möjligen bedriver utlåning med någon kapitaltäckning, vilket även detta är tveksamt. Men som är engagerade som de är nu, i ett kreditsystem med fraktionella reserver, dessa banker finns på den fria marknaden uppges det, men därav också alltid balanserande på gränsen till en konkurs, deras egen eller samhällets. Följaktligen så är de också i någon egentlig systemisk mening, alltid föremål för samhällets stöd och räddningsaktioner antingen nu detta syns uppenbart eller inte, men så är det rent faktiskt.

Banker gör därför med en viss given automatik mycket av sin verksamhet till regeringens ansvar, i form av obligationer, i Sverige och utomlands. Därför har de ett inneboende egenintresse av att främja statliga underskott, eftersom skuld innebär i deras fall förtjänst som de i förtäckta termer alltså tvingar skattebetalarna att lösa in med detta system av statsskulder. Detta för även vidare med sig att bankirer, då tenderar att knytas samman med regeringens politik och alldeles givet så försöker bankirer därför att påverka och kontrollera regeringens åtgärder i inrikes och utrikespolitiska frågor.

Det är fullkomligt unikt i dagens samhälle att ett sådant enkelt bondfångeri alltjämt består i sin upphöjning till någonting som närmast kan liknas vid religion. Att den obildade bonden i industrialismens linda inte kunde se igenom dessa kaskader av ord och beteenden som idag - kallas - liknas vid bildning, kan väl möjligen till nöds accepteras, men att det fortfarande i det förväntat öppna och jämlika samhället finns accepterans för ett sådant system, det är ingenting mindre än rent och skärt häpnadsväckande.

God morgon