Nu snackar vi verkligen vändningar under galgen:

MSB riskerar att undergräva sin egen trovärdighet om intrycket som ges är att myndigheten, i strid med sitt uppdrag, kartlägger svenska medborgares politiska aktiviteter, även om det inte är intentionen.

Problemet beror delvis på ett oklart syfte med MSB:s verksamhet. Vad är egentligen utländsk påverkan i en globaliserad värld? Att privata organisationer och partier har utländska kontakter är i sig varken ovanligt, olagligt eller problematiskt.

Det är strikt sett inte heller något lagbrott att utländska stater bedriver propaganda mot Sverige. Vi gör det i viss mån själva när Utrikesdepartementet försöker sprida vad vi ser som våra upplysta värderingar i världen. Sverigebilden är inte ett säkerhetshot utan en fråga för politiker och diplomater.

Det som det finns anledning att ha uppsyn över är den förtäckta propagandan och olika manipuleringsförsök från utländska makter. Men varför i så fall inte koncentrera det arbetet under Säkerhetspolisen, som har uppbyggd kompetens på området?

Är det då inte bra att vi får ökad kunskap kring dessa fenomen? Jo, självklart. Men det finns anledning att upprätthålla rågången mellan myndighetsutövning å ena sidan och fri forskning och debatt å den andra.

MSB:s bryderi visar också att experter själva kan ha agendor. Det är inget konstigt för den som är insatt i hur forskning går till. Men det finns en okritisk övertro på vetenskap i dag, och inte minst en bristande insikt om samhällsvetenskapens begränsningar.

Riksbankens jubileumsfond anslog nyligen 50 miljoner kronor för forskning kring ”kunskapsresistens”. På Chalmers i Göteborg har man under hösten dragit igång ett forskarnätverk kring kopplingen mellan ”klimatförnekande”, konservatism och högernationalism. Syftet är uppenbart. Man vill förklara varför vissa människor har en felaktig syn på verkligheten. Vilken position sätter man sig i när man ställer den frågan? Dessutom med makthavarnas finansiella stöd i ryggen.

Vi lever i ett samhälle där ideologiska konflikter skrivs om i termer av kunskap kontra okunskap och där olika hotbilder används systematiskt i politiska syften. Ur ett liberalt perspektiv är detta djupt bekymmersamt, speciellt när staten lägger sin tyngd i ena vågskålen. Det är nämligen ofta ett perverterat kunskapsbegrepp som används.

Vetenskapsteoretisk insikt handlar i hög grad om att inse kunskapens begränsningar. Inte så att vi inte kan veta något. Allt är inte relativt. Men det nu allt mer dominerande kunskapsbegreppet rymmer totalanspråk som är farliga, och som erinrar om det gamla talet om vetenskaplig socialism kontra borgerlig ideologi.

Att hålla koll på antiliberala krafter är en uppgift för liberaler. Men det är bara i begränsad utsträckning en uppgift för staten, även när det sker indirekt via de delar av civilsamhället som staten gynnar. Det finns en anledning till att liberaler bör vara särskilt uppmärksamma på vad staten gör. Staten är samhällets mäktigaste organisation, och maktens, mer eller mindre uppriktiga, ambition att skydda det fria samhället kan mycket lätt förvandlas till det största hotet mot samma frihet. Det är en gammal liberal insikt som är värd att påminna om.