Den revolutionen som nu pågår, kommer inte att vara en enskild händelse, det kommer att vara en utdragen process.
Människor finner det naturligt att vända sig till det förflutna för att få mallar för att beskriva framtiden, men betraktelsen av historien har ett sätt att göra framtiden anmärkningsvärt oförutsägbar inte minst om samhället är byggt på förljugenhet och självbedrägeri.

Sannerligen, så missade alla konventionella långsiktiga prognoser som gjordes 1900, 1928, 1958, 1988 och 2000 praktiskt taget varje viktig punkt i utvecklingen – inte bara i en avlägsen framtid, utan även bara några år framåt i tiden. Den svenska centralbanken är därför bäst i klassen, på sitt eget svenska sätt..

Poängen med att extrapolera historien mot framtiden är då därför inte att fånga tillvarons förändring och utveckling som helt stör det förment oföränderliga, poängen är att permanenta Status Quo.

Tanken om att nästa revolution kommer att ta en ny form inträffar därför inte i konventionella prognosmakares sinnelag, vilka istället mer än villigt förutser att nästa övergång kommer att följa tidigare kritiska lägen: typ väpnat uppror mot den centrala myndigheten. En destabilisering som de själva nu försöker att etablera med alla tillgängliga medel.

Vi kan nu med säkerhet påstå att denna nästa revolution, cirka nu, inte kommer att upprepa historien eller ens likna de senaste övergångarna mellan paradigm i förhållande till graden av förändring.

Vad som verkar troligt är att hela projektet av en accelererande finansiell diktatur genom BIS och IMF som präglade tiden 1931-2018, kommer att glida in i irrelevans efterhand som all ekonomisk verklighet ger avtagande avkastning till att försörja och upprätthålla det exponentiellt växande finansiella systemet.

Bankerna måste med sin Frälsare staten, ständigt öka sin andel av nationalinkomsten och sin råstyrka för att inte systemet skall implodera. Allt för ett så har bankerna och Frälsaren Staten en och endast en given rännarbana att löpa i – de måste ständigt utöka och koncentrera rikedom och makt till allt färre, eller så kommer de att misslyckas och systemet kommer då att falla direkt.

De är som hajar, som dör när de slutar att simma framåt: Bankerna genom Frälsaren Staten måste driva på i sin egen rännarbana av expansion eller den upphör. För bankernas räntebelastade pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken.

Status quo är inte möjligt, och inte heller sammandragning - kontraktion, löften till medborgarna kan nu inte återkallas utan politisk instabilitet, men löftena kan inte hållas utan att dödligt störa den neofeodala finansbaserade skuldokratin. De politiska vasallerna sitter i saxen.

Du ser dilemmat: Frälsaren Staten kan inte sluta hitta på olika politiskt trovärdiga sätt att expandera bankerna, men det finansiella systemet, som kräver allt större intäkter, kan inte längre stödjas av realekonomin för att upprätthålla dess stora maskineri av skuld och fantomsäkerheter. Det är därför vi utifrån viss naturlagsmässighet föreslår att alla centraliserade koncentrationer av rikedom och makt antingen kommer att implodera eller blekna i irrelevans. För bankernas pengar…

Revolutionen kommer att vara arbete och sociala innovationer som möjliggörs av teknik. Den vedertagna uppfattningen är att tekniken magiskt kommer att öka varaktigheten i den nuvarande situationen, vilket alltid kommer att bevisas fel. Vad som tekniken möjliggör är inte bevarande, det är utveckling och förändring mot koncentration av ekonomiska resurser som kännetecknar den nuvarande situationen i samhället genom sociala innovationer, av vilka några redan är synliga.

Om vi försökte sammanfatta en djupgående ekonomisk förändring framåt i en mening, skulle det vara detta: lön är inte längre en lämplig modell för att fördela överskottet som genereras av ekonomin i ett samhälle.