Makt, eller upplevd makt, är ett illvilligt beroendeframkallande narkotikum för den filosofiskt materialistiskt orienterade människan. I så måtto spelar det ingen roll vilken politisk eller filosofisk bakgrund som en person kommer från, alltjämt väldigt få har nödvändig självdisciplin eller självmedvetenhet för att avstå de yttre tecknen på makt när de väl har smakat den. Denna sanning gäller såväl regeringar så mycket som det gäller för oppositioner.

I dagens politiska klimat är den individuella egennyttan en-orm som drivkraft och avsaknaden av individuell själslig resning inom den politiska adeln är så påtaglig att den nära nog går ta på rent fysiskt.

Men som sagt, makt är en drog för den själsligt svage, en drog som därför alla så kallade "politiker" av idag har blivit beroende av - de bedriver inte upplysning. Makt är definitionsmässig polaritet - diametral till ledning, eftersom makt definieras som kraft att bryta motstånd och ledning bygger upplysning till vidare ledning och upplysning. som ett fiskstim. För att inte göra detta alltför uppenbart i termer att direkt fysiskt förtryck, så tar makten som bekant vägen över vilseledningens moraliska intellektuella sankmarker.

Det är till det yttre våra politiker som nu direkt matar den elitistiska maskinen, vilket ger fart och medhjälp till förstörelsen av ekonomi och kultur. Det är deras galenskap och törst efter skenbar kontroll som utnyttjas för att demonisera legitima aktivister, människor som engagerar sig och som söker en bredare allmän konstitutionell insyn (de enda människor i detta land idag som förstår helheten och vilka de verkliga fienderna är) vilket undergräver chanserna för vårt samhälle till en fri och blomstrande framtid.

Det är nu till allt större delar politikernas självförakt grundat på bristande självförståelse, som bidrar till att skapa utvecklingen av det växande demokratiunderskottet i samhället.

Det finns därför redan nu ett visst mått av rabiat skamlös fanatism, kopplad till den politiska retorik som jag inte har sett sedan tiden för opinionsbildningen för kriget mot terrorismen, för att kunna invadera Irak.

Nu är det värre på många sätt, i själva verket, eftersom den politiska retoriken subtilt försöker koppla politiskt oliktänkande närmast till "landsförräderi" på ett mycket farligt sätt, man får inte kritisera FRA. Detta skapar förutsättningar för en "acceptabel nivå" av totalitarism. Det är helt enkelt bra att Sverige medverkar till avlyssning för att öka kontrollen av människor. Makten vill ju väl allas väl... trots att alla kan begripa att makt per definition alltid måste vara enskilt nyttosyftande och aldrig kan vara altruistisk.

Dessa politiker är samma själsligt disponerade människor som kämpade med näbbar och klor mot en identisk taktik för bara några decennium sedan och nu har de glatt (och hycklande) antagit dessa ondsinta metoder som sina egna.

Vi har nu gått längre än till bara prat i en värld där politisk häxjakt inom kort kan bli en Orwellsk verklighet, och där det är det fria individuella tänkandet som den politiska adeln vill bränna på bål.