Ledning Boschaffären och American IG- Amerikanska IG Farben.

Det finns nu alltså inte bara så lite som överväldigande mycket, som talar för att bröderna Wallenberg kunde ha fortsatt att utöva inflytande på Raoul Wallenberg-frågan även efter krigets slut. Möjligheterna härtill minskade dock på grund av den internationellt – naturligtvis inte i Sverige av naturliga skäl – uppmärksammade Boschaffären, vars kritiska fas inträdde 1945 – 1946. Och där, vid dessa förhandlingar, så försvarandes alltså bröderna Wallenberg av bröderna Dulles – varav den ene då var europachef för CIA – föregångaren OSS (Office of Stategic Services) och den andre (John Foster) sedemera blev amerikansk utrikesminister. Dessa herrar försvarade alltså bröderna Wallenberg mot anklagelser från USA och de allierade vid förhandlingarna Washingtom. Är det någon som inte fattar detta nu?

Bakgrunden var dock utåt och till delar sådan, att den ovan beskrivna multinationella Boschkoncernen som ingick i IG Farben Koncernen precis som Ford gjorde, med säte i Tyskland under 1930-talet, sades frukta för att historien från första världskriget skulle upprepas. (Vi minns dock hur patenten för IG Farben redan låg under Svensk kontroll genom August von Knieriems försorg.) Då förlorade nämligen företaget sina utländska dotterbolag i de länder som var Tysklands fiender. Boschledningen försökte därför ”sälja” sina utländska bolag – till sig själv då på riktigt skall vi kanske tillägga för saken skull i detta – till ”utländska” ägare med rätt till återköp efter kriget. Man ville alltså ha icke-tyska bulvanägare till dotterbolagen. Carl Goerdeler, som var knuten till Boschkoncernen, kontaktade Jacob Wallenberg i frågan och SEB-gruppen köpte åtta Bosch-företag i neutrala länder, gissa varför Wallenberg nu när den Djupa Staten kollapsar, flyttar tillgångarna till Schweiz…

En mycket större affär då var dock att köpa 70 % av
aktiekapitalet i American Bosch Corporation (ABC) se Moodys – matrisen i ovan igen. I båda fallen utformades sken promemorior om att SEB-gruppen inte kunde sälja aktiemajoriteten till andra utan att Boschkoncernen skulle ha återköpsrätt.

Dessa promemorior var emellertid lustigt nog inte formellt bindande eftersom de inte var underskrivna och signerade. SÅ VEM var det egentligen som bestämde!

Den europeiska Bosch-affären avvecklades 1941 – 1943. I USA
blev problemen stora, eftersom de amerikanska myndigheterna betraktade alla tyskägda företag som redskap för den egentligen av Anglozionistiska Djupa Staten skapade ”nazismen”,vilken de i så fall tycks ha haft ”kusligt” begränsad förståelse för, särskilt avseende det funktionsmässigt strukturella ägandet. Men med avseende på Bröderna Dulles olika förehavanden i kombination med bröderna Wallenberg och funktionen av det militärindustriella komplexet inom den Djupa Staten, så blir allt ovillkorligt kontextuellt givet. De amerikanska myndigheterna misstänkte – i alla fall pliktskyldigt, men ändå i så fall med all rätt, att ägandeförhållandena i ABC möjligen inte var helsvenska – utan mer globalistiskt orienterade.

Att man från senat och kongress uttryckte att familjen Wallenberg räddats mer av det kalla krigets uppkomst än av förbättrad egen moral, kanske säger något det också ifråga om vilka som etablerade det kalla kriget och med vilket syfte som detta gjordes…

Amerikanska staten hade dock stort behov av de motorelektriska komponenter som ABC tillverkade, men ville att aktierna skulle försäljas till amerikanska medborgare.Just det, ville uppenbarligen inte familjen Wallenberg!

Wallenbergs hade ”förbundit” sig till Bosch att inte låta
detta ske. Istället skapades en ”voting trust” för ABC. Det innebar, att rösträtten för ABC-aktierna, för begränsad tid, överfördes till styrelseordföranden i ABC. Då USA drogs in i kriget i december 1941, genom att Japan utan att ha vad som ens skulle kunna misstas för att utgöra vidare strategisk planering, anföll Pearl Harbour blev det än viktigare att styrka att ABC verkligen var svensk-ägt, eftersom det annars kunde tas i beslag eller frysas som fientligt kopplad egendom. Som exempelvis blev fallet med familjen Bushs olika tillgångar.

Bosch ”tvingades” acceptera en omformulering av den tidigare uppgörelsen som innebar att man förklarade att äganderätten till ABC var bona fide svensk utan specialavtal.
Wallenbergs fick naturligtvis all lydig hjälp av svenska regeringen i detta arbete. I brev från Riksbanken till Finansdepartementet i Washington förklarades att ABC-aktierna var svenska och att det inte existerade några hemliga avtal som inkräktade på detta förhållande.

Utrikesminister Christian Günther förklarade – alltså beskrivande nog redan då – för sin amerikanske kollega att han var övertygad om att Wallenbergs inte dolde något för regeringen i denna affär! Nu tänker vi genast på Lilljycke och Svetsarsteffe.

I samband med ockupationen av Tyskland fick emellertid den
amerikanska administrationen tillgång till av Sovjetunionen valda delar av Boschkoncernens arkiv i Stuttgart. De dokument som där återfanns fick Boschaffären att framstå i ett helt annat ljus. Där fanns promemorior som visade att Carl Goerdeler var rådgivare till Bosch-koncernen. Han var också anti-nazist och deltog i sammansvärjningen mot Hitler vilket ledde till hans avrättning i februari 1945.

Det svenska ägandet av Bosch-bolagen var endast avsett som
tillfälligt – det gäller ju att verka utan att synas och utpressning är alltid grunden. De svenska motsvarigheterna till dessa papper hade märkligt – för att inte säga direkt häpnadsväckande – nog förstörts precis som handlingar gällande det Svenska IG Farben, av SEB skall det väl också tilläggas för sakens skull. Det blev hur som helst helt uppenbart och tydligt att Wallenbergs bedrivit ett dubbelspel – minst – beroende på hur mycket någon kunde inse av detta.
.
Gentemot USA, hade det hävdats att ABC var svenskägt och att
avsikten på sikt var att sälja företaget till amerikanska medborgare. I förhållande till Bosch-företaget i Tyskland försökte man få det att framstå som att avsikten var att behålla tillräckligt med ABC-aktier så att moderbolaget skulle kunna återköpa dem efter kriget.

Wallenbergs ”hade inte heller” informerat svenska regeringen om alla turer i Boschaffären – som alltså utrikesminister Christian Günther ändå så beredvilligt gick i god för – laga efter läge kallas sådant beteende. Genom agerandet hade man ”lyckats få” stöd från svenska regeringen för att behålla ägandet i ABC.

Det amerikanska finansdepartementet förklarade Wallenbergs
som ”special blocked nationals” och ville svartlista dem och deras företag i alla allierade länder. Marcus Wallenberg tillbringade hösten 1945 i USA i förhör på det amerikanska finansdepartementet. Wallenbergs sökte även nu stöd hos den svenska regeringen. I oktober 1945 hade de utarbetat ett förslag till uttalande som de presenterade för den svenske ministern i Washington, Herman Eriksson.

I förslaget stod att banken och Wallenbergs hade det bästa rykte och att deras ord gällde också för den svenska regeringen. Eriksson hade varit brödernas viktigaste kontakt i regeringen under kriget men han vägrade i det anade ljuset från verkligheten att skriva under ett sådant uttalande. Hans hållning bekräftades sedan från UD, för vad det nu var värt, som fann Erikssons svar ”ägnade att tillrättalägga förhållandet mellan svenska myndigheter och dem”.

Boschaffären blev under våren 1946 en del av en större uppgörelse om tyska tillgångar i Sverige. I mars 1947 gjorde de
amerikanska och svenska regeringarna upp om deblockering av
svenska tillgångar i USA. Den rättsliga processen om ABC i USA slutade” häpnadsväckande nog” i förlikning 1950, men uppgavs innebära en ”stor” ekonomisk förlust för Wallenbergs – som ändå slumpiskt nog blev de två de största redovisade profitörerna på WW2 – och det med valspråket att verka utan att synas. Den största ”förlusten” låg ändock i att Wallenbergs namn mer öppet kom att kopplas till det ”nazistiska” Tyskland.

Boschaffären kan betraktas som exempel på de ovillkorliga problem som med tiden uppstår då man blandar ekonomiska, politiska och privata roller bakom en fasad av demokrati i ett system där bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken.

I ekonomiskt avseende är det ingen tvekan om att motivet till det omvända”bulvanägandet” var möjligheten att göra god vinst och att eliminera konkurrens. I geopolitiskt avseende kan konstateras att Wallenbergs inte instämde i den analys som innebar att tyskägda företag med automatik bidrog till nazismens sak, som alltså bara till sin grund kan ha varit en polariseringsskapande kuliss. Att de vågade hålla fast vid denna inställning under kriget måste betecknas som ”våghalsigt”, då det tidigt stod mycket klart att de allierade, särskilt USA, betraktade tyska företag som identiska med nazistiska företag. Så den Anglozionistiska Djupa Staten var alltså vad den var redan då.

Enligt allmän amerikansk politisk logik för tiden så bidrog alla tysk-ägda företag till den tyska krigföringen, så USA och Wall Street var redan då med på båten, till nazismens spridning och till att amerikanska liv gick förlorade.

Så hur kunde det då komma sig att Wallenbergs faktiskt ägde aktier i det Tyska moderbolaget IG Farben, men ändå undgick åtal vid Nürnberg processerna, det rullar som sagt dit det lutar i ljuset av verkligheten.

Det var alltså ytterst Ivar Roth som i brev från Riksbanken till Finansdepartementet i Washington förklarade att ABC-aktierna var svenska och att det inte existerade några hemliga avtal som inkräktade på detta förhållande.

Roth satt även i turistföreningen, precis som den där stollen med det aktuella Karolinska namnet Svenonius…

Sonen Lars Rooth (1921-2012) var ansvarig för Vatikanradions svenska sändningar.

Vad gäller Daweskommissionen med Wallenbergs och Dulles så satt alltså lustigt nog påvens finansexpert Nogara i denna och har man sett…

Vem var då Avery Dulles? Jo, Avery Robert Dulles, född 24 augusti 1918 i Auburn i New York i USA, död 12 december 2008 i Bronx i New York, var en amerikansk kardinal inom Romersk-katolska kyrkan. Han var son till John Foster Dulles, USA:s utrikesminister från 1953 till 1959.

Han höll på med Vatikanens finanser….