Vi vidhåller alltjämt att priset för att hålla myten om nazismen och Hitler vid liv, istället för att redovisa dessa för vad de i verkligheten var, är någonting som gynnar enskilda intressen på ett otillbörligt sätt och i en orimlig omfattning!

Även om vi är medvetna om att det går många fattiga barn på Londons gator beroende på att deras föräldrar inte spelade Trumf i tid....

Det är märkligt, men sant: att under loppet av de senaste århundradena har endast ett lands makt – Ryssland – lyckats plantera sig rakt i vägen för dem som förklarar sig vara en ”stor välsignelse”, en ”ren ras”, eller den ”enda demokratin ”samtidigt som man försöker att underkuva mänskligheten.

Historiker kan tillbringa all den tiden de vill för att försöka övertyga oss om objektiviteten i uppkomsten av Hitler och hans östra kampanj, att hans finansiärer från USA och Storbritannien inte märkte hans nazistbus och först efter att lite slarvigt ha hjälpt den tyska ekonomin genom att förse den med räntebelastade lån så kom de på vad de hade gjort, men det är uppenbart att Hitler, precis som dagens ISIL, hade tränats för en offensiv mot Ryssland. Och efter att den sovjetiska armén förstörde Hitlers armé, var de därför redo att göra ” det otänkbara ” – att angripa Sovjetunionen. Men de tog aldrig det steget, de vågade inte.

Det är naturligtvis helt meningslöst att försöka bortförklara sådan vanära som enbart en följd av dödläget mellan de kommunistiska och kapitalistiska system som båda var uppenbara konstruktioner av en och samma Anglozionistiska imperialistiska styrande part, för som vi såg efter kollapsen av Sovjetunionen – kommunismen fanns inte mer, men Ryssland var fortfarande fienden.

”Att rädda världen från renodlad spridning av det onda” – så är det globala uppdraget med ödeläggelsen av landet Ryssland och den ryska staten som en historisk företeelse. Detta öde valdes inte heller den här gången, utan Ryssland är avsett att återigen rädda världen från undergång – annars skulle hon inte längre vara Ryssland.