Teorin om förekomsten av bortträngda minnen är numera inte mindre än starkt ifrågasatt; det har framförts att problemet med traumatiska minnen för de flesta människor är att de snarare är påträngande och svåra att glömma. Ett fall som inte ens är Thomas Qvick eller Katrin Da Costa, men som ändå har framhållits som ett definitivt bevis för förekomsten av bortträngda minnen, har anmälts av David Corwin och har kritiseras av Elizabeth Loftus och Melvin Guyer för att det har tagits ur sitt sammanhang och felaktigt framlägger de sexuella övergreppen som otvivelaktiga och sanna när det i verkligheten saknas definitiva bevis.

Psykologerna Elizabeth Loftus och Katherine Ketcham är författare till ett verk om felaktigheten av bortträngda minnen, The Myth of Repressed Memory.

Att bortträngda minnen skulle kunna återfås har även tillbakavisats av Germund Hesslow, professor vid Lunds universitet, som istället menar att påstådda återuppväckta minnen är ett resultat av att personen har suggererats av terapin och efter det har inbillats till att tro att det terapeuten har talat om är verklighet.

Nu blir det inte alls roligt för det svenska rättsväsendet...om någon fortfarande inte har fattat varför Thomas Qvick inte under några som helst omständigheter kunde få skadestånd.