Nej.

Janet Yellen förlorade klart publiken förra veckan när "expansiv" möttes med ett rungande SÄLJ eftersom förtroendet har skakats. Hennes jobb är nu att vinna tillbaka förtroendet. Om hon kan eller inte kan bestäms nu till stor del av hur den binära set-up som vi står inför här utspelar sig. Tiden har gjort sitt och banksystemet är döende sedan länge.

Så snart kanske till och med en svensk begriper att om vi behöver migrationen av demografiska försörjningsskäl. som politiskt argument - för exempelvis pensionssystemet - så är det nog inte främst människorna som är vad de politiska företrädarna så ivrigt värnar om.

Att vi alltså utifrån inte bara detta, har medverkat allt annat än passivt till att skapa olika politiska utvecklingsförlopp, vilka alltså uppenbarligen har orsakat stort mänskligt lidande, det kan vi nog inte riktigt förvänta oss skall trilla ner som någon pollett av kristall ännu på en stund på alla håll, men det kommer om människor vill överleva.

Nedre raden: Marknadsentusiasterna behöver en 1998 års spegelkuliss som upprepar sig för att rädda det här året. Hur gjorde Fed för att hantera den stora korrigeringen under hösten 1998: Man sänkte räntan naturligtvis i kombination med expansionen av skuggbanksystemet ... Tjaaaeee, lycka till med den manövern det här året.

När Centralbankerna påbörjade sitt uppdrag att rädda ekonomin under 2009 gjorde man det på följande premiss: Rädda bankerna genom att åter blåsa upp bostads- och aktiemarknaderna via lättförtjänta pengar till bankerna och som ett resultat, skulle företagen i realekonomin av någon anledning anställa - hur exakt som detta skulle gå till (varför det skulle ske?) är väl möjligen av rätt uppenbara skäl en ännu inte särskilt väl utredd fråga på alla håll i ett enskilt kontrollerat räntebelastat skuldbaserat system som är skuldmättat - men den eventuella bristen på arbetskraft skulle då i alla fall sin intellektuella passgång till trots, ge löneökningar med slutresultatet att den resulterande inflationen - ökade mängden betalningsmedel i realekonomin - skulle möjliggöra för en åtstramningscykel för att normalisera priserna.

Tjaaae, logiken kan ju visserligen förefalla lätt chockerande, men vi får trots allt finna oss i att vi faktiskt själva har tillåtit denna utvecklings tillkomst, genom att inte engagera oss och vad värre är att ta för givet att andra skall tänka åt oss och tro att detta skulle gynna oss själva. Att vi inte behövde göra vårt bästa. Det kom ett gäng skojare och snodde hela showen genom att vifta med officiella handlingar och grötmyndigt språk och vi köpte detta med hull och hår på de allra flesta håll.

Hur som helst, problemet: Efter 7 år och Ziljoner dollar i skuld och en balansräkningsutbyggnad av aldrig tidigare skådad form och natur under människans hittillsvarande historia, finns det ingen inflation, det finns inte heller någon löneutveckling - ja utom på vissa givna av politiker omhuldade ställen då förstås. Och anledningen till detta är ett strukturellt problem i det att centralbankerna - och alla andra inblandade - har vägrat att erkänna och erkänna:

Den alltmer massiva och realekonomiskt kvävande underliggande ackumulerade räntekostnadstillväxten ackompagnerad av ett teknikskifte som radikalt förändrar den globala realekonomiska arbetsmarknaden. Inte till det bättre, utan till det sämre.

Så nu får vi finna oss i att antingen resa oss upp och börja gå själva eller gå under på den plats där vi befinner oss själva som individer och människor i vårt medvetna medvetande. Tro mig, vi blir inte de sista människorna på planeten och ingen annan än vi själva kommer att göra detta åt oss.