Faran för ett land är inte dess ledning, utan den befolkning som kan anförtro människor som vår svenska politiska adel sitt förtroende. Ett lands befolkning har det föregångsmannaskap som den har förtjänat. En spegelbild av folksjälen i sin prydo!

Det kommer att bli mycket lättare att begränsa och ångra dårskaperna från en kortare tids vilseledning än att återställa det nödvändiga allmänna sunda förnuft medvetna medvetande och goda omdöme som istället gjorde att de depraverade och moraliskt havererade väljarna var beredda att ha sådana människor till vad som de kallade för "ledare".

Problemet är alltså mycket djupare och mycket mer allvarligt än den politiska adeln - etablissemanget, som främst är ett rent symptom på vad som gror i sinnet på människor i allmänhet. Att skylla på prinsen av dårar, får inte förblinda någon från att se att den stora konfederation av dårar som gjorde just honom till sin prins.