Ja det blir alltså inte dummare än så här med detta kalkonbegrepp som alltså skall innebära någonting som innebär att en individ upplever en specifik känsla av någonting som kan benämnas som "judehat".

Antisemitismen är det virtuella syre, den kraft som har drivit – och fortsätter att driva – staten Israel som utrikespolitiskt spelverktyg för Djupa Statens räkning sedan Theodore Herzl (grundaren av den moderna Zionismen) erkände att antisemitismen var vad skulle främja hans sak, att skapa en separat stat för alla judar. För att lösa den judiska frågan, hävdade han, ”Vi måste framför allt, göra detta till en internationell politisk fråga.”

Herzl skrev att sionismen erbjöd världen en välkommen ”slutlig lösning av judefrågan.” I hans ”Diaries”, sid. 19, uppgav Herzl ”antisemiter blir våra säkraste vänner, antisemitiska länder våra allierade.”

Så att det gamla vulgärargumentet som skapats av Wilhelm Marr och som språkligt skulle innebära att vara emot semitism, som inte finns, nu är framme vid den intellektuella soptipp som det rätteligen hör hemma på, vilket kommer att leda till stora maktstrukturella förändringar i många länder, då problem med religionsförklädda socioekonomiska ligabildningar kan börja adresseras mer korrekt.

Tja, tufft att höra. Fakta har dock släppts lös som aldrig förr och mänskligheten utanför Sverige festar på den som aldrig förr och lär sig att dra sina egna slutsatser. Här härskar plånboken och de bedövande kolhydraternas religion oinskränkt som aldrig förr. Och som en insikt leder till en annan och prickarna börjar att ansluta sig till varandra i mönster, pang – en annan väckt själ kan nu bidra till den världsomspännande flodvåg av ny sanning som beskriver verkligheten. Det allmänna medvetandet växer. Men Sverige ligger sent i utvecklingen.

För ännu är detta moderna Orwellska nyspråk rådande – så därför vårt varma tack till Erik Wellander ansvarig för den tankedanande språkvården i Sverige under i princip halva förra århundradet – det förenklade språkets ovillkorliga konsekvens.