Men även om jag har rest en väg dussintals gånger tidigare, så finns det ändå alltid mycket mer att se och lära längs vägen, om jag bara skulle bry mig om att verkligen se efter med uppriktig eftertanke och inte bara se med tom introspektiv blick. Ingen har någonsin förstått allt om sig själv och alla lever i självförnekelse - i en eller annan omfattning. Alla förnekar att de ser sina egna brister och de förhindrar med detta sin egen utveckling till det bättre.

Man kan hitta inspiration överallt där man ser efter med en underliggande tanke om efterkommande betraktelse – eftertanke, det finns alltid ett medvetet val som vi ofta ignorerar eller inte ens är medvetet medvetna om att det existerar, eftersom vi vägrar att utgå ifrån oss själva i en tillräckligt rättvisande omfattning.

Verkligheten är att jag alltid har haft oändliga möjligheter att utforska dessa val ifråga om att betrakta mig själv, men att jag var alldeles för blind eller lat (galen?) för att någonsin helt se dem för vad dessa valmöjligheter egentligen är för någonting -eftersom jag inte har haft vilja - mod - nog att se mig själv tillräckligt rättvisande i förhållande till verkligheten. Man behöver egentligen inte resa särskilt långt i sig själv för att uppleva de oändliga möjligheter som finns liggande rakt framför näsan varje dag, det gäller bara att se och erkänna sig själv mer för vad man egentligen är - sin egen upplevelse.

Livets val är bara absoluta ”eller” i stället för ”och” beslutspunkter under befäl av tillkomna omständigheter eller destination, om jag medvetet väljer att skapa dem på så vis eller annat, om jag väljer att begränsa mig själv.

Verkligheten är för all tid bara nu och när jag så önskar, kan jag blunda och komma in i mig själv för att se vilken typ av överraskning eller inspiration livet har att erbjuda utifrån mig själv – att betrakta mina känslor och utifrån deras grunder. I slutändan är det inte ett val av resa eller destination, utan snarare resa till en ouppnåelig destinations riktning - resan till förbättring är målet

Livet blir målet som är resan, dynamik är förändring och vad som skapar känslor. Vi kan ha livets kaka kvar och ändå äta den så länge den förändras, därför att våra medvetna, aktiva och frivilliga livsval antingen fyller på eller tömmer kakburken, begränsar vi vår utveckling så stannar vi av och till slut så dör vi själsligen. Att med medvetet medvetande utöka det egna området av förändrande val hos sig själv och sedan agera utifrån dessa, gör att du kommer att fylla på din egen livets kakburk - att förändra dig själv och utvecklas. Förändrar vi oss inte tillräckligt mycket själva själsligt som individer så blir livet alltmer tomt och innehållslöst, då äter vi på den kaka som sedan inte finns kvar - vi dör känslomässigt och själsligen.

Om det finns ett tema som genljuder allt starkare i mig, inom resonansklockans ton för att undvika kognitiv dissonans, så är det därför att ifrågasätta allt som börjar med oss själva - vad vi har dresserats till att bli. För utan medvetandet så finns ingenting som kan verka med vetande.

Bara för att vi alltid har svängt vänster eller höger i slutet av uppfarten in i oss själva, betyder inte det att vi ska göra det i dag i någon slags Pavloviansk trygghetsnarkomani – ingen blir glad av att öppna paket vars innehåll redan är helt känt, gör likadant tillräckligt många gånger och känsloupplevelsen är vad den är - helt garanterat. Vad som gäller för detta till givna förutsättningar....

Gå upp trettio minuter eller en timme tidigare och sväng åt höger i stället. Mer än något annat som du kommer att göra under dagen, så bryt dig loss från din rutin på ett litet men betydelsefullt sätt som kommer att förstärka ditt fortsatta uppvaknande genom att ändra dina fysiska och mentala perspektiv, att öka din vilja att utvecklas som människa, vilket i sin tur fortsätter att befria sinnet - själen som är förändringen i en serie bilder av självet över tid.

Nästa gång du når den första beslutspunkten i varje aspekt av ditt liv (fysiska, andliga, karriär, familj, resa, hobby etc.) blunda och se in i dig själv, in i din egen livets kakburk. Kanske blir du förvånad över hur det egentligen ser ut där numera och var detta kommer att ta dig någonstans därifrån - grundat på vad du nu förstår.

Betrakta dig själv i ljuset av eftertankens kranka blekhet så kommer du att se att du inte kan befinna dig där du tror att du är.