Etablissemanget kan inte stå ut med att se oss bara titta på dem, se dem för vad de är i verkligheten en gäng ynkliga själsligt stympade töntar. Det är vad de fruktar mer än något annat.
Det är vad de inte kan hantera. Det är därför de hatar oss, fast detta egentligen bara i grunden är ett uttryck för deras egen syn på sig själva. För deras eget självförakt!

Men deras marionettmästare är naturligtvis tacksamma för just detta, eftersom risken är stor att de annars skulle kunna göra uppror och börja bita den hand som föder dem, just baserat på de lögner som förde dem till vad de anser som sin alltför tidiga bortgång. Alla vill till himlen men ingen vill dö.

Detta är anledningen till att så många av de soldater som har varit i krig för västerländsk - Anglozionistisk - frihet och demokratiutvecklingen begår självmord. Att vara på väg att upptäcka den verkliga innebörden av de tidigare gärningarna i deras liv, när den växande upptäckten av verkligheten utlöser den självförstörande switchen av sin egen indoktrinering, vilket skapar en djupt rotad skuldkänsla för sina tidigare handlingar – beteenden. Mörkret och meningslösheten blir då ofta överväldigande. Det räcker inte till att skylla på att man bara lydde order, allra minst när man anar att fler kommer att upptäcka tingens ordning i verkligheten.

Den förlorade själens - den saknade utvecklingen - har ingen annanstans att gå än att följa externa diktat från dem som egentligen bara vill se dem döda, efter det att de har tjänat ut sitt syfte. Men ju mer de följer dessa order från de människor som nu så uppenbart föraktar dem, desto fler chanser finns det för dem att vakna. Vi ser nu detta tydligt i allt fler internationella militära sammanhang och utan stöd av reguljära militära enheter så faller den Djupa Staten som en gammal gärdesgård

Kulmen på maktstrukturens slutspel är nu över oss. Men med det kommer en nivå av ett slags kaos eller vakuum som inte kan styras. Detta eftersom de ”officiella” berättelserna fortsätter att förlora ytterligare av den lilla av trovärdighet som de har kvar, alltså trots att de alltmer tvingas till att beskriva verkligheten, det förgångna ligger dem alltför mycket till last- precis som deras uppsåt blir alltmer uppenbart.

Öppna gränser och samtidigt skydda mot terrorism... Fiender idag blir lätt allierade imorgon när insikten om den Djupa Statens existens etableras i en allt vidare omfattning.