I denna tid av tappade illusioner, är tiden inte vad en klocka mäter eller visar utan en faktor av framväxande Synkronicitet och Synkroniseringen av våra förändrade individuella sinnen till ett ständigt växande gemensamt medvetet medvetande. En växande gemensam nämnare av individuell medveten medvetenhet. Alltså både individuellt och tillsammans.

Utövar vi vår inneboende frihet till tankar, känslor och står upp för vår individuella själsliga auktoritet vår rätt att utveckla vårt själv över tid - vår själ, genom att ifrågasätta våra känslogrundande värderingar, vilket kräver lite övning, så kommer vår medvetna medvetenhet även att stärkas i alla delar av vår dagliga tillvaro. Till allra största delen dessutom alltså beroende på vår samverkan och interaktion med en omgivning med andra alltmer likasinnade, fast ändå likafullt individer under utveckling som människor. Vi berikar varandra främst genom att tänka fritt själva som individer utifrån våra egna känslogrundande värderingars utveckling, genom att utveckla oss själva.

För det finns mycket att lära för oss alla, denna enorma resurs väntar dock ständigt på vår egen aktivering. Detta har allt att göra med att ta och våga använda vår egen individuella myndighet - egenmakt - som vi har begåvats med i form av vår möjlighet till att faktiskt vara självständiga individuellt fritt tänkande människor i en s stor omfattning som möjligt, att utvecklas, utifrån rätten till att uppleva våra egna känslor och tankar i utvecklingen av vår egen emotionella självförståelse – vår medvetna medvetenhet - glädje och tacksamhet - livet.

Ett kraftfullt exempel på detta är ”Babylon har fallit” fenomenet, som nu snabbt ökar sin fart när människor väl börjar utöva sin egen individuella frihet till tankar kring sina egna känslors värderingsgrunder och själva börjar försöka se saker ur ett större och tillräckligt vidsynt perspektiv för att ge en större förståelse för helheten – bort från den kollektiva kognitiva formateringsmodell som har etablerats i dem själva sedan tidigare, till övervägande delen av detta falska socialpsykologiska programmeringssystem.

Ett system som syftar att alltmer gynna ett minskande fåtal till växande men och belastning för de många, som blir allt fler, är bara vad det är. Men genom att lösgöra oss själva från våra visserligen individuella men ändå kollektivt programmerade och försvagande vanföreställningar om oss själva, så lösgör vi oss likt en Sagans kung Theodén från vårt tidigare kollektiva själv - ego - som individer och ändå tillsammans från våra mentala bojor kan vi välja att utveckla oss själva som individer genom att förstå oss själva bättre - självförståelse.

Människor har fram till nu uppenbarligen, till alldeles för stor del varit bedövade av denna falska socialpsykologiska konstruktion – matrisen – av tankar och materialistiska känslogrundande värderingar som har fästs vid oss sedan födseln. Trots att uppenbarligen inte vore mycket värt utan andra människor. En mycket djupgående prägling alltså, som därför också är väl värd att undersöka vidare för resten av livet. Den filosofiska materialismen saknar ovillkorligen allt vad själsligt djup innebär eftersom den bygger på yttre betingelser och inte på egen självrannsakan till självförståelse.

Försök att föreställa Dig en liten ström av vatten som finner sin väg genom svår terräng .., anpassande sig i svängar och konturer utan ansträngning, som rinner runt hinder istället för att försöka bryta ner dem med våld, som alltmer fyller i alla luckor försiktigt, långsamt, obevekligt, eftertänksamt … som i utveckling av ” medvetet medvetande ” där det egentligen inte finns några verkliga hinder för att vidga sitt eget individuella själsliga djup - sin förståelse för vad som tidigare har varit grunden till upplevda känslor och varför.

Så oavsett vad som spelas upp eller vem som lägger fram en tillsynes fullständigt överväldigande front av motstånd mot detta, men som därmed också egentligen inte kan erbjuda något verkligt motstånd eftersom ett liv utan känslor blir utan mening… så når vattnet nämligen alltid sitt eget mål, som faktiskt är att röra sig vidare, att utvecklas… – tid är dessutom rörelse – så oavsett om vattnet är i havet, en flod, en sjö eller i dess milda avdunstning och vidare kondensering till moln, som kommer vattnet att starta resan igen …. en lugn resa, en enkel resa och om vi vill, en lycklig resa … helst i samklang med naturens rytm – våra naturlagar. Allt jämnar ut sig med tiden, sade farmor, varför då frågade jag? Hon svarade med ett litet leende att det tar vi tids nog.